Tre personer med helt olika bakgrund berättade om sin träning och genomförande av sitt första marathon. Dessa var en 50 årig dam som började träna vid 47 års ålder. En kille som sprungit så många maror att han inte minns dom alla, samt en tjej som efter 3 barn har kvalat in som landslagslöpare till EM i marathon.
Wow det fanns något för alla och vi i publiken vågade fråga alla dumma frågor om hur känns det, när ska man äta, om jag får kramp mm.
Måste medge att här har min träning tagit en vändning på grund av att jag bara måste ner i vikt.
Jag stod och språkade med Petra Månströms coach och han frågade mig rakt ut. Vill du att jag ska vara rak och ärlig. Svarade honom ett litet osäkert ja.......
- Du måste gå ner i vikt om du har tänkt dig att springa i framtiden. Som det är nu så är risken att du får skador som gör att du inte kommer kunna springa alls!
Gulp tänkte jag och såg Ingemar Johansson framför mig 100 pannor klara Stockholms Maran, men det är klart har inte sett honom springa så mycket efter det. Ingen fara sa Ingemar gör som japanska marathon löpare. Lägg upp en cykel på 4 år, år ett går du, år två små joggar du, år tre tränar du men max 25km, år fyra gör du din första mara. Jag var så konfunderad över det han sa så jag kan ha missat någon detalj i upplägget men andemeningen förstod jag.
Då slog det mig vad min bror Johannes har tjatat om sen i januari. Det är inte träning som gör att du kommer ner till 80kg utan vad och hur du äter.
Ett larmsamtal till bro under bilfärden hem och vips omstuvning i tränings kalendern. Jag måste erkänna att det är samma mantra som hela tiden det vill säga lugn och metodisk träning till september. Men på sista tiden har det hetsats bort och mycket tider och framsteg har tagit över min träning.
Så tillbaka till basic, promenader och lunk i raskt tempo ej puls över 135 bpm. Lägg om kosten fram till september med fokus på kalori underskott i lagom takt. Fortsatt gym med fokus på bålstabilitet, smidighet och rörlighet. Sen är det dags för träning om jag fortfarande inte är för tung, vilket jag inte kommer vara =)
Peace Love and Löparskor! //J
Verkar ha varit en lyckad kväll med andra ord? Synd att jag inte hade möjlighet att komma!
SvaraRaderaAj, det verkar vara mycket att hålla reda på när det gäller löpträning. Jag är själv jätterädd för att dra på mig skador, t ex detta med hälsporre som varit ett förbannat gissel. Men jag försöker följa ett långsamt träningspplägg för att minska risken. Men detta med vikten är alltså något att tänka på. Men vad gäller för damer på denna front då?
SvaraRaderaVictoria,
SvaraRaderaVikt och löpning är inga konstigheter egentligen beroende på löparens ambitioner. Övervikt som gäller i mitt fall så är det ett problem beroende på typ av belastning vid löpning.
När det gäller skillnaden män kvinnor och löpning så tror jag inte det är någon skillnad alls. Beroende på hur mycket övervikt du släpar runt på så måste du anpassa träningen. Vad är då övervikt. Ett mått är BMI som är ett riktvärde beroende på din kropps byggnad. Att mäta upp sin fettprocent är ett annat.
Vad som gäller för dina problem hälsporre vet jag inte om det är samman kopplat med just vikt.
Som en vardags motionär som inte har ambitioner att springa tävling på vissa tider, så skulle jag ignorera min vikt och anpassa belastning därefter. Där imot som mitt mål en marathon och gärna fler sådana går inte att genomföra med min övervikt utan skador.
Det viktiga i livet är att njuta av det på alla områden.
Tror förresten inte du behöver köra enbart lågpuls utan du kan nog gott köra på lite högre belastning ibland bara du lyssnar på kroppens signaler!
SvaraRaderaJag tror fortfarande varierad träning är bäst oavsett om målsättningen är viktnedgång eller bättre tider.
Kul att du kom och kul att du fick snacka lite med Ingmar :) han är bäst och du är i goda händer!
SvaraRadera