söndag 25 november 2012

Win win eller whine whine situation

Jag vet att det inte är riktigt legalt att vara negativ och klaga. Var inte så neggo, sluta klaga, sur gubbe eller andra liknande floskler slänger vi omkring oss. Men har ni funderat på om det inte kan vara så att det egentligen är en övertrycks ventil för själen? Visst det går att fastna i ett mantra som sedan blir en själv uppfyllande profetsia.

Möter det ofta hos mina patienter att dom vill 'gnälla' lite och att någon lyssnar utan att ge några råd. Som man är det svårt att inte automatiskt koppla på problemlösnings mekanismen och överösa patienten med lösningar. Men om ingen lyssnar så är det nog lätt att fastna i negativa grubblerier, det ges aldrig chansen att lätta på trycket.

Jag tror att det kan gå från Whine Whine- till Win Win situation om du lånar din vän din uppmärksamhet för någon minut. Vem vet nästa gång kanske det är din tur att ha en tryck kokare i själen.

Peace Love och Löparskor!

torsdag 8 november 2012

Är vi blyga att ta hjälp eller vill vi inte vara till besvär

Det är lite märkligt tycker jag det här med hur människor reagerar när jag erbjuder mig att hjälpa dom. I tio fall av tio så tackar dom jag men ändå nej. För när det kommer till kritan så bokar dom ingen tid eller helt enkelt inte dyker upp.

Hmm hur ska jag tolka det finns två sidor som jag ser det. Urk du är ingen jag någonsin vill ska hjälpa mig eller nä jag vill inte stå i skuld till dig. Jag tror inte så ofta att det är det första som är problemet utan det andra. I alla fall säger min magkänsla det och den brukar inte strejka så ofta.

Då återstår det andra som den vanliga känslan och varför dyker den upp hos personerna som blir erbjuden en hjälpande hand. Vet faktiskt inte har ingen bra förklaring och har försökt luska en del utan resultat.

År det kanske så att vi redan från barnsben lär oss att tacka nej, bra karl reder sig själv kanske förklarar en del. År det så besvärligt att få hjälp och gå där ifrån och känna sig fri och belåten, lite tragiskt kan jag tycka om det alltid måste finnas en motprestation till en prestation.

Jag hoppas och tror att de flesta medmänniskor runt om kring er vill hjälpa er utan ersättning så länge som dom säger det. I annat fall är hoppet ute för mänskligheten, men det är klart kommunikation är kanske det svåraste som finns.

Men lova mig nästa gång du blir erbjuden hjälp ta mot den och strunta i att du måste tänka ut något som gengäld, njut av livet i stället. Den som erbjudit dig hjälp får stå sitt kast om han inte satt prislapp på det innan du tackade ja. Det mest troliga är att han/hon inte har det.

Peace Love och Löparskor!

torsdag 1 november 2012

Finns det liv fins det hopp.... men smärta då är det stop

Finns det liv finns det hopp men finns det smärta så är det stop.

Så kan jag sammanfatta min erfarenhet av de patienter som går på behandling hos mig med kronisk smärta. Visst dessa patienter lever på hoppet varje dag att hitta ett sätt att slippa detta djuriskt onda som gnager deras kropp 24/7. För så mycket har jag förstått att det gör så ont att det inte går varken att se eller tänka förbi. En kvinna sa en gång att smärtan blir som ett fängelse där du försöker stå så stilla som möjligt och inte röra dig, för gör du det så gör det bara ännu mer ondare. Det gör till och med ont när jag sover

Dessa patienter kan jag knappt hjälpa och än mindre bota men dom hittar mig tack vare att de har svårt att få förståelse för sina problem i den traditionella vården.

Jag slutar aldrig att förvånas över den kraft och energi som dom uppbådar för att ta sig genom sin vardag. Visst den traditionella vården är organiserad för att hitta fel och lösningar så dessa patienter hamnar lite utanför. Det är precis som dom pratar ett helt annat språk. En förändring är på gång tack och lov och det forskas mycket  kring begreppet smärta men det går olidligt långsamt.

Under tiden får dessa patienter gå hos mig för att få den lilla smärtlindring dom kan ta mot genom koppens egna hormoner. Jag kommer härmed fortsätta att glädjas åt att min stukade fot inte är värre än vad den är. Trots att jag fortfarande har ont efter snart 8 veckor.

Peace Love och Löparskor!