söndag 20 juni 2010

Söndag och 2200 färre kalorier

Lång söndags passet var en ny slinga jag skulle försöka mig på. Jag hade fått tips från pappa att det gick att komma på Sörmlandsleden utmed en av slingerna jag brukar gå. Han visade på en karta och jag uppskattade det till cirka 2 mil.

Gav mig iväg efter frukost med strålande solsken och 19 grader i skuggan. Cazita fick följa med som sällskap idag igen. På ryggen hängde min lilla 20 liters ryggsäck med vatten, vindjacka, hundbajspåsar och två korvbröd.

Efter cirka en timme stannade vi till för lite vatten v
id ingången till Henaredalens Naturreservat. Lupiner stod i full blom och en svag bris fick trädkronorna att sjunga en vaggsång. Cazita och jag skakade av oss den sö
vande och trollska stämningen och gick med raska steg vidare och passerade Lång Dunkers Säteri och Sparreholms Slott.

Nu var vi på jungfrulig mark och kartan åkte upp och ner i ryggsäcken. Detta för att säkerställa att vi tagit rätt avtagsvägar i ett myller av grusvägar vi passerade. Landskapet böljade underbart vackert när vi passerade Sparreholms Ekhagar.
Kalvar och hästar flankerade vår väg och Hundlokan stod stolt i givakt och här och var glittrade små sjöar fram. Jag njöt i stora drag och knatade på i högt tempo.

Väl framme där Sörmlandsleden skulle ta oss tillbaka till Henaredalen drog tunga regnmoln in och inom kort så vräkte regnet ner. Vilken tur att storskogen låg framför oss och vi skyndade in i dess dunkel och skyddande trädkronor. Vindjackan åkte på och vi fortsatte vår raska färd mot Henaredalen och sedan vidare mot Malmköping.

Kallt regn vräkte ner och Cazita blev blöt och jag blev genomblöt från midjan och neråt. Väl tillbaka i Henaredalen var jag tvungen att jogga lätt för att hålla värmen. Cazita var trött och ville inte följa vid min sida utan gick 30 meter efter och hängde med huvudet. De sista två kilometrarna stannade jag av och gick. Vi var båda två rätt slitna och hungriga, vattnet hade sedan länge tagit slut. Efter ett litet kort stopp för hundhälsning för Cazita en ny kompis så började vi närma oss hemmet.

Väl hemma inser jag att vi varit ute 4 timmar och 4o minuter, eller ska jag säga upps det var visst längre än 2 mil. Jag hade 'bara' uppskattat rundans längd med 10 km felmarginal. Ja ja gjorde i alla fall av med 2200 kalorier enligt pulsklockan, sämre dag går det ju att ha eller hur.

Peace Love och Löparskor !

5 kommentarer:

  1. Vilken underbar berättelse! tack! Blev supersugen på att testa den vägen för den låter sagolik! Och det var ju trots allt bara vatten som kom uppifrån. ;-)

    SvaraRadera
  2. Tack Ingmarie, kanske något att testa på i höst om seminariet blir av =)Vatten bara vanligt vatten.....

    SvaraRadera
  3. Fasikens vad du är bra Jesper!
    När jag kommer till Sverige, kanske jag får följa med på en av långprommisarna? :)

    SvaraRadera
  4. Jisses vad bra jobbat! Forstar att vovsingen kande sig trott i slutet!

    SvaraRadera