Skön njutningsrunda

Så där nu ar jag ikapp med socialt umgänge utfodring av barn och fyrbeningar. Här kommer sammanfattningen av dagens runda.

Dagens träningsrunda gick av stapeln utmed sörmlandsleden de första 5 kilometrarna. Det är en passage som jag har döpt till, hålltunganrättimun.se på grund av den ansamling av rötter, sten som utgör den egentliga svårigheten. Det ska dock tilläggas att stigen snirklar sig i alla riktningar än rakt fram samt en hel del stigningar.

Fördelen för mig just nu är att den gör att jag håller nere tempot, men uppe pulsen. Dock är tungan rätt i munnen ett måste för att du behöver planera var du sätter fötterna innan du gör det. I annat fall åker du på ända snabbare en kvickt. Så i huvudet går mantrat inte för fort lyft på fötterna inte för fort osv.

Trots detta lyckades jag stå på ända de grövsta i en utförslöpa som var snorhal av frost och rötter. Ingen bra kombination men jag springer inte med armbågen tänkte jag och löpte vidare dock glad över att det inte var knät som jag använd för att dämpa fallet. Nu har jag en armbåge stor som en apelsin men med det skillnaden att den är blå istället för orange.
Tillbaka till fördelarna är att den snirklande stigen ger ett så omväxlande landskap som gör att tiden fullständigt försvinner. Jag blir helt uppslukad av tid rum och natur och det är så skönt med den tysta vindstilla skogen.

Efter de första 5 kilometrarna tar grusvägen vid och slingan vänder hemåt. Det var glada ben och en lycklig själ som sträckte ut i en novembersol som stod lågt över skogsridån i fjärran. Tänk att vi har en november som fortfarande inbjuder till fantastisk löpning i alla fall i min del av Sverige. Det är bara att passa på att njuta för fullt för ett tu tre så ar vi snön här och det blir betydligt blötare att springa i skogen.
Kilometrarna på vägen hem rusade fram dock kände jag av lite trötthet i ljumskarna så sista två kilometrarna slog jag av på tempot. Fullständigt nöjd och glad tog jag mig an fika sugna vänner som knackade på dörren när jag klev innanför dörren. En dag som denna kommer jag leva på länge =) Sol 12 kilometers löprunda och jag är inte ens trött utan bara pigg och glad vem kunde tro det för 10 månader sen, inte jag!

Peace Love och Löparskor mina vänner!