Meningen med livet

Meningen med livet har alltid gäckat människan sen tidens ursprung har jag läst någonstans för länge sedan.

Då jag tillhör den kategorin som alltid funderar och tänker så har även det spörsmålet upptagit en del av min tid i tankevärlden.

På senare år har jag dock märkt att just den frågan inte är lika aktuell som tidigare. Kan egentligen inte sätta fingret på vad som har förändrats, som förpassar denna livsgåta till skuggorna. Kanske är det livserfarenheten vad vet jag men frågeställningen dök upp på nytt härom dagen.

Det hela började med att jag och hustrun hade bänkat oss framför mördare okänd. En engelsk kriminalserie som är välskriven och välspelad, kan dock tycka att de tre senaste avsnitten är något sämre. Strunt samma det är inte serien i sig som är grejen, ni ser vad jag funderar =)

Dagens avsnitt utspelar sig på ett mentalsjukhus för våldsbenägna människor. Sjukhuset ser mer ut som ett slott med en stor park, sådär typiskt TV-serie engelskt på något vis. Flertalet av dom brottslingar vi möter känns lite som dom är antingen missförstådda, överintelligenta eller hypermanipulativa. Det vill säga svart och vitt och inga gråskalor att hantera för oss TV-tittare.

Helt plötsligt så utbrister Jessica, det är precis det som är meningen med livet. I samma stund ser jag undertexten på skärmen när en av skådespelarna säger, - Mötet mellan människor är meningen med livet.

Så enkelt, rent och okomplicerat vad vore livet utan möten och interaktion med andra människor. Vi både kände som vi hittat en 'Gral' den där kvällen och har diskuterat det mycket sedan dess. Det som har funnits framför människor i alla tider, medmänniskan och ändå detta ständiga sökande i allt.

Jag undrar ibland hur vår moderna samhällsutveckling påverkar oss i detta. Vårt gemensamma samhälle domineras idag av begreppen ensam är stark, jag är mitt eget varumärke, generationer bor längre och längre ifrån varandra men vi lever trängre och trängre med främlingar.

Vår 'Gral' denna kväll kanske inte är din, men helt klart fick det min familj att fundera över vilka värden som styr våra liv. Jag tror att vår längtan efter häftiga upplevelser, behov av egocentrering, ensamhet osv som genomsyrar vår världsbild är ett mått på hur vårt samhälle mår. I mitt tycke speglar det inte människans egentliga behov utan frånvaron av en mänsklig närvaro.

Peace Love och Löparskor!