måndag 29 november 2010

Äntligen äntligen äntligen


Som jag har väntat och längtat efter denna dag i tre långa veckor med snuva och ont i kroppen om vart annat.

Vågen har pekat i fel riktning och godismonstret i mig har hjälpt till att spä på gram till kilon. Jag kände mig mer än på topp när jag plockade på mig underställ, vinterfodrade löpartights, min fleecejacka, toppluva, handskar, löparskor och ryggsäck med vidhängande pannlampa.

Vinterkvällen var gnistrande kall och stjärnklar med knarrande snö som en gammal rostig logdörr. Färden gick i makligt tempo eller gångtempo men det gör inget säger MarathonMia så jag log och lunkade vidare lycklig som tjuren Färdinand under sin korkek.

Äntligen är jag igång igen och jag kommer njuta varje sekund av det; Peace Love och Löparskor!

Ler, kan inte annat


Måndag morgon 06:30 och -15 grader ute sitter jag här med en kopp kaffe och en lussebulle och bara ler. Idag känner jag mig helt frisk efter alla vedermödor och förkylningar och jag tänker utnyttja den stora förmånen att vara egen.

När jag bestämde mig för att starta eget så var en av anledningarna en större flexibilitet när det gäller våra barn. Dels ger det mig och Jessica (min hustru) inga som helst problem kring VAB då jag oftast jobbar hemma. Sen den stora fördelen att slippa detta ständiga dagis och att alltid vara hemma när barnen kommer från skolan.

Så en morgon som denna stjärnklar och kall bestämde jag mig och ringde dagis. Killarna blir hemma idag meddelade jag , det är för kallt att vara ute i någon större utsträckning och sen är risken att dom drar på sig massa sjukdomar. Låter förståndigt lät föreståndaren Annika på förskolan, här går maginfluensa, feber och förkylningar.

Jag smög in med frukost till killarna och väckte dom och frågade är det okej att inte gå till dagis idag? Å vad mysigt sa Carl och somnade om och jag kunde inte sluta le.

Peace Love och Löparskor!

fredag 26 november 2010

Tidig vinter i år igen


Tänk nu är det lagom kallt -5 grader torrt i luften med fin snö i driver. Perfekt för att ge sig ut och springa på grusvägarna runt Malmköping. Jag har för första gången beställt broddar till löparskorna som jag ivrigt väntar på, samt ett nytt underställ i merinoull med polokrage. Med andra ord får det gärna vara ordentligt kallt hela vintern, inget kan stoppa träning utomhus nu.

Tyvärr tillåter inte hälsan det då min förkylning fortfarande sitter i. Men jag är inte ensam kunde jag konstatera när jag läste tidningen (SVD) i morse. Får dock lite motion av snöskottningen, tack och lov att det bara är pudersnö för som det har snöat de två sista dygnen.

Ikväll kommer jag dopa mig med ipren och diverse naturläkemedel. Har sedan länge biljetter till I hetaste laget med övernattning på hotell och middag i Stockholm. Tänker inte missa en natt på tu man hand med min älskade Jessica hur jag än mår, så de så!

Peace Love och Löparskor!

onsdag 24 november 2010

Nä nu är jag trött på detta


Mycket kan jag stå ut med men att dras med en förkylning i snart tre veckor känns inte helt optimalt, varken för själen eller lekamen.

Jag har faktiskt lyckats med att dra på mig lite vikt i fel riktning vilket är pepparkakornas fel och brist på träning förstås.

Återkommer med mer info vad doktorn säger, sätter en 10:a på att ta en huvudvärkstablett och gå hem och lägg dig =)

Jag vill vara frisk och träna FFS!

Peace Love och Löparskor

måndag 22 november 2010

Äntligen har jag varit på kändisbröllop!


Å det var helt underbart hela kyrkan var fullsatt till bristningsgränsen. Alla kvinnor grät och herrarna var rörda till tårar. Prästen lovade att det var det vackraste brudparet som han någonsin skådat.

Bröllopet stod mellan Petra Månström SVD:s stjärnbloggare och Tom Selleck nu lite gråsprängd i håret men en mustasch lika blank och svart som i sin ungdoms dagar.

Han stiligt iförd en svart blank Adidas träningsoverall med vita sneakers, hon i en vacker brudklänning vacker som en maräng med 9 meter långt släp. Brudparet skred majestätiskt uppför altargången och rosenblad virvlade i luften. Två vackra vita svanar agerade brudnäbbar med små princesskronor på den nätta hjässan.

Till min förvåning börjar hon så smått blinka åt mitt håll när prästen läser välsignelsen över ringen. Jag blir knallröd om kinderna och undrar vad hon menar, mitt under vigselakten. Sedan lyfter hon lite nätt på brudsläpet och förklaringen är uppenbar. På hennes fötter sitter ett par lila löparskor av märket Icebug. Avundsjuk javisst är jag det jag vill också ha ett par lila Icebugs =)

När jag väl vaknade så kunde jag inte annat än förvånas över att Petra valde just dom skorna till bröllopet hon är ju mycket modemedveten. Men det är klart mannen hon valde går ju inte av för hackor =)

Peace Love och Löparskor tror jag har lite träningsabstinens liksom!


fredag 19 november 2010

Träning inställd denna vecka


Precis när jag kände att nu är det dags att ge sig ut, så var det bara att ge sig tillbaka till sängen. Jag fryser och hurvar om var annat och har en huvudvärk som jag aldrig känt på maken, jo en gång var det värre faktiskt men det är en helt annan historia med ryggmärgsprov och annat.

Återkommer med fin fina skriverier om träning snart igen och slarva inte med eran träning bara för att jag är sjuk =)

Peace Love och Löparsor

tisdag 16 november 2010

Tappa inte sugen, världen är full av tappade sugar!


Under min tidiga tonårstid älskade jag de svartvita filmerna som gick på söndag eftermiddagar. Det var en härlig blandning av Nils Poppe, Edvard Person, Andersonskans Kalle, och supersnyftaren Rännstensungar med Conelis Vreeswijk.

För att inte tala om alla dessa spännande filmer från det stora landet i väst med Fred Astaire, Gene Kelly, Ginger Rogers, Elvis Presley och June Allyson , listan kan göras hur lång som helst och jag har säkert glömt hälften.

Tänk er att sitta där en gråmulen söndag i ett stort hus på landet och höra regnet smattra mot rutorna med en snygg svartvit film på TV. Hunden Laban som var en stor svart Labrador snarkar så det dånar vid mina fötter i soffan. Kan barndomsminnen bli bättre än så? Ja för att inte glömma alla ridturer med min vän Helena som var..... eller är helt galen när det kommer till barbacka ridning på våra hästar utmed sjöstränder och naturhinder i skogen.

Alla dessa minne bara för att jag är så sugen på att ge mig ut och springa nu när förkylningen börjar släppa. Jag ska dock vila några dagar till så att jag inte är för het på gröten och får den i halsen =)

Lovar er jag har inte tappat sugen tvärt om, Peace Love och Löparskor!



måndag 15 november 2010

ibland blir jag bergtagen på ett bra sätt

Ibland hittar jag saker som verkligen berör sådär underbart djupt. Det har tyvärr blivit allt längre medan gångerna allt som jag har ökat i ålder och vishet =)

Idag hände det dock via Facebook av alla ställen. En god vän hade länkat en låt via spotify som berörde mig oerhört. Artisten är dansk Rasmus Seebach och ni
har säkert hör några av låtarna på radion men den jag fastnade för är "Den jeg er" som är sista spåret på skivan. Jag spelar den om och om igen och har så gjort hela dagen.

Fattar nästan inte ett skvatt av vad han säger men rytmen, känslan och musiken tilltalar mig enormt. Den tänder ett ljus av och enorm energi inom mig och hela själen leeeeer.

Underbart med sådana dagar eller hur =)

Peace Love och Löparskor, dags att trösta barn och laga mat!

bilden är från Rasmus Seebach single omslag

söndag 14 november 2010

Söndag och tandgnissel


Så var det söndagkväll och uppbrott inför ny vecka. Klippning av tånaglar, badning, mat och allt som kan tänkas är svårt för mina små tappra krigare.

Tårar och tandgnissel avlöser varandra hela kvällen. Först Carl som inte lyssnar och har kommit in i någon form av 6-års trots, Erik som inte lyssnar med sin 3-års trots och Nathalie som surfar på någon prepubertal våg och inte lyssnar och är arg titt som tätt.

Lägg därtill sjuk man i sina bästa år med sprängande huvudvärk och feber. En stycken tapper hustru och moder som sliter ihjäl sig på jobbet och allt här hemma. Det är kanske inte undra på att söndagar blir just sönderdagar =)

Under alla omständigheter har vi haft en trevlig helg trots att vi missade bästa vännens 40 års firande i Örebro. Vi får helt enkelt se fram mot julafton och i väntan på den ta en dag i taget.

Veckans träning ligger på halt tills feber mm släpper för min del och under tiden surfar och läser jag på allt som har med träning att göra.

Nu ska två slitna föräldrar ta en kopp te och försöka planer kommande veckas alla aktiviteter och sen väntar programmet The Event, det brukar inte var så lugnt det heller men jag slipper i alla fall städa efter dom.


Väl mött nästa vecka mina vänner, Peace Love och Löparskor!

lördag 13 november 2010

Är Zlatan dålig när han inte vinner eller?





Nathalie är 11 år och vill inte leka med sin lillebror Carl 5 år vilket jag under vissa förhållanden kan förstå. Men att hon alltid säger nej för att bevisa sin makt är inte okej tycker jag. Carls besvikelse går ut över Erik 3 år när Carl använder samma taktik för att hävda sig.

I vår familj har vi försökt hantera detta på lite olika sätt, dels genom diskussioner med barnen men även ibland ilska när föräldrarna är trötta och humöret rinner över. Ilskan fungerar inte alls (tack och lov) utan efter ett antal omgångar med att försöka förklara för alla inblandade, att som du själv vill bli behandlad ska du behandla andra.

Jag kan aldrig sluta att förundras över hur snabbt barn plockar upp skeenden från vuxenvärlden. Jag tycker att Nathalies agerande lätt kan hittas i TV världen så som serier Robinson, Idol och många andra populära tv-program.

Är det så vi vuxna vill att våra barn ska bli, om inte varför denna ständiga likriktning i dockhus program och tävlingsprogram. Var tog min generations vinna är inte det viktiga utan att det är viktiga är att delta.

Som min son Carl påpekade härom dagen, Zlatan är dålig han vann inte, begreppet dålig är tydligen synonymt med att inte vinna i en 5 årings liv. Tänk om han inte får en motbild mot detta utan skolas in i det synsättet i vuxenvärlden. Finns det då någon som helst anledning till att börja med någonting så länge som du inte är bäst. Hur kan du bli bäst utan att försöka, träna och kämpa, det vill säga deltaga.

Därför vill jag göra ett upprop till alla min medmänniskor. Våga visa att det är inte vinsten som är det yttersta målet. Utan att våga och försöka att utmana dig själv är den enda vinsten som räknas, det är genom detta vi växer som människor.

Peace Love och Löparskor!

fredag 12 november 2010

Förkylning eller vad det nu är

http://bilder.alltinggratis.se/



Dagen två av grabbförkylningen eller vad det nu är har accelererat förkylningsgraden en aning med dunkande huvudvärk och kraftigt utflöde ur näshålan. Det är med andra ord inte läga för annat än vila och kurering.

I natt drömde jag om att jag intervalltränade med våran hund Leasa som för övrigt är en tax med korta ben. Hon slog mig med råge hur mycket jag en tog i. När jag nu drömmer om träning är det OK att kalla mig själv för köpare? Eller när uppfyller jag det jag kanske bara är motionär än så länge.

När jag för många år sedan jobbade inom finansbranschen så existerade ett aktieorakel på diverse internetsidor som kallade sig för 'löparen'. Han hade en fantastisk näsa för hur aktiemarknaden reagerade och gjorde så mycket uppmärksamhet, så om jag inte minns helt fel så hamnade han i någon TV-soffa så småningom. Den mannen sprang enligt honom själv varje dag och fnulade på diverse statistik och matematiska formler. Kanske begreppet varje dag uppfyller titeln Löpare.

Frågan är om jag blir en bättre löpare för att jag kan titulera mig löpare? Mig veterligen så blir jag inte en bra chef för att jag har titeln chef. När jag tänker efter så är titeln egentligen inget att stå efter. Jag tränar än himla massa nu som jag inte gjort på sju år och trivs med det, jag har till och med förändrat min livsstil radikalt. Denna förändring är egentligen en större bedrift enligt mig själv och det kanske är så att jag har blivit en 'ny' människa. Helt enkelt Jesper Scheutz version 2.0

Peace Löve och Löparskor!

torsdag 11 november 2010

Ojda =)


Jaha nu har jag kvitto på gårdagens träningspass, feber feber feber. Inte undra på att det kändes tungt och jag borde ha sett signalerna.

Strunt samma nu gäller det att snabbt bli frisk och gärna till helgen då bästa vännens 40 årsfest står på agendan.

Så nu kryper jag ner i sängen igen med min deckare och väntar på Thai mat på väg hem från Eskiltuna =)

Peace Love och Löparskor!

onsdag 10 november 2010

Ett rådjur, räv och jag


När jag vaknade upp i morse insåg jag att gubben med kebba hade vaknat, inte bara huvudbonaden på utan den sura minen.

Jag masade mig upp och körde Nathalie till skolan och hem åt lite frukost. Framåt lunch började rastlösheten dra i benen måste komma ut och träna.

Efter lite pluggande och läsande skönlitteratur gav jag mig ut fortfarande sur gubbe i keps, flytta på er snorvalpar här kommer en som kör illa, långsamt och är på dåligt humör ropade mitt inre. Tanken på att en ytterligare vilodag var något jag borde unna mig. Jag vet sen många år att just dom tankarna får mig att bli sådär träligt envis.

Pling sa det i huvudet jag ska ut och pulsa i snön bara som bestraffning för att jag tänkt tanken om vilodag. Herre gud hur barnslig får jag vara vid 45 års ålder =)

Pulsade i snö gjorde jag fy fxx vad jobbigt, efter 3 kilometer kom krampen i vader och lår. Lika långt hem som tillbaka så bara att fortsätta. Ska inte plåga er med allt som for ur min mun under resterande rundan men har jag inte träningsvärk i morgon kommer jag aldrig ha det.

Jag måste göra någonting åt min invishet annars kommer jag att skada mig och det vill jag inte. Hur gör ni med er envishet och när kroppen börjar säga ifrån?

tisdag 9 november 2010

Meningen med livet


Meningen med livet har alltid gäckat människan sen tidens ursprung har jag läst någonstans för länge sedan.

Då jag tillhör den kategorin som alltid funderar och tänker så har även det spörsmålet upptagit en del av min tid i tankevärlden.

På senare år har jag dock märkt att just den frågan inte är lika aktuell som tidigare. Kan egentligen inte sätta fingret på vad som har förändrats, som förpassar denna livsgåta till skuggorna. Kanske är det livserfarenheten vad vet jag men frågeställningen dök upp på nytt härom dagen.

Det hela började med att jag och hustrun hade bänkat oss framför mördare okänd. En engelsk kriminalserie som är välskriven och välspelad, kan dock tycka att de tre senaste avsnitten är något sämre. Strunt samma det är inte serien i sig som är grejen, ni ser vad jag funderar =)

Dagens avsnitt utspelar sig på ett mentalsjukhus för våldsbenägna människor. Sjukhuset ser mer ut som ett slott med en stor park, sådär typiskt TV-serie engelskt på något vis. Flertalet av dom brottslingar vi möter känns lite som dom är antingen missförstådda, överintelligenta eller hypermanipulativa. Det vill säga svart och vitt och inga gråskalor att hantera för oss TV-tittare.

Helt plötsligt så utbrister Jessica, det är precis det som är meningen med livet. I samma stund ser jag undertexten på skärmen när en av skådespelarna säger, - Mötet mellan människor är meningen med livet.

Så enkelt, rent och okomplicerat vad vore livet utan möten och interaktion med andra människor. Vi både kände som vi hittat en 'Gral' den där kvällen och har diskuterat det mycket sedan dess. Det som har funnits framför människor i alla tider, medmänniskan och ändå detta ständiga sökande i allt.

Jag undrar ibland hur vår moderna samhällsutveckling påverkar oss i detta. Vårt gemensamma samhälle domineras idag av begreppen ensam är stark, jag är mitt eget varumärke, generationer bor längre och längre ifrån varandra men vi lever trängre och trängre med främlingar.

Vår 'Gral' denna kväll kanske inte är din, men helt klart fick det min familj att fundera över vilka värden som styr våra liv. Jag tror att vår längtan efter häftiga upplevelser, behov av egocentrering, ensamhet osv som genomsyrar vår världsbild är ett mått på hur vårt samhälle mår. I mitt tycke speglar det inte människans egentliga behov utan frånvaron av en mänsklig närvaro.

Peace Love och Löparskor!

måndag 8 november 2010

Intervall 1-5-1


Soligt och ett vintrigt landskap susade förbi en lättfotad löpare idag under dennes träningsrunda. Denna löpare var jag som njöt av en stilla dag med klarblå himmel och en sol så god. Temperaturen var strax under nollan och en torr härlig luft drogs ned i en flåsande 45 årings lunger.

På dagen träning stod intervall pass 1-2-3-4-5-4-3-2-1 med 1 minuts vila mellan varje. Jag sprang på en frusen grusväg som jag aldrig sprungit tidigare och förvånades över hur mycket korta backar det var under dessa totalt 7,5 km. Hela rundan kändes överlag bra och jag hade bra klipp i benen mot slutet och formligen flög upp för backarna.
Väl hemma studsade jag in i köket fixade ett glas varm O'boy och en tallrik yoghurt med banan och müsli. Det smakade döds skönt i kistan =)

Peace Love och Löparskor!

söndag 7 november 2010

Ondingar och Godingar

bild tillhörande www.starwars.com


Min äldsta son Carl har alltid varit ett mycket aktivt barn med en stor portion fantasi och livsglädje. Han är nu 5 år 0ch kan i timtal fightas mot rymdmonster och fantasifigurer med tillhörande ljudeffekter som kommer ur hans mun. Oftast har han inget 'fysiskt' vapen utan armar och ben får vara ställföreträdare till laservapen och svärd.

Det är en relativt enkel värld han befinner sig i stridens hetta. Dessa består av Ondingar och Godingar och ni hör själva vilka som är motståndaren. När jag en gång frågade honom hur han ser att någon är en onding, så svarade han - Det frågar jag!

Med andra ord så väljer man i hans fantasivärld en god eller en ond sida beroende på det faktum just valet. Ingen politik, ideologi eller religion styr i denna världen utan det 'fria valet' att vara ond eller god.

Jag kanske inte behöver berätta vem som alltid vinner det ligger liksom i sakens natur att de goda alltid vinner. En parallell till detta är att vinner du inte så är du dålig oavsett om det är TV-spel eller löpning eller fotboll på TV. Han ställde sig en dag frågan (lite förvånat) är Zlatan dålig? Han hade då förlorat en match i fotboll som hustrun refererade till när hon läste morgontidningen. Vi försöker då som alltid förklara att vinna är inte alltid en fråga om bra eller dålig, eller är det så även hos vuxna, vad förmedlar vi mellan raderna egentligen.

Hmm Carls värld är efter omständigheterna inte så okomplicerad ändå, frågan är bara när han för första gången uppfattar fienden utan attribut så som ond eller god.

Peace Love och Löparskor mina vänner!

lördag 6 november 2010

Skön njutningsrunda

Så där nu ar jag ikapp med socialt umgänge utfodring av barn och fyrbeningar. Här kommer sammanfattningen av dagens runda.

Dagens träningsrunda gick av stapeln utmed sörmlandsleden de första 5 kilometrarna. Det är en passage som jag har döpt till, hålltunganrättimun.se på grund av den ansamling av rötter, sten som utgör den egentliga svårigheten. Det ska dock tilläggas att stigen snirklar sig i alla riktningar än rakt fram samt en hel del stigningar.

Fördelen för mig just nu är att den gör att jag håller nere tempot, men uppe pulsen. Dock är tungan rätt i munnen ett måste för att du behöver planera var du sätter fötterna innan du gör det. I annat fall åker du på ända snabbare en kvickt. Så i huvudet går mantrat inte för fort lyft på fötterna inte för fort osv.

Trots detta lyckades jag stå på ända de grövsta i en utförslöpa som var snorhal av frost och rötter. Ingen bra kombination men jag springer inte med armbågen tänkte jag och löpte vidare dock glad över att det inte var knät som jag använd för att dämpa fallet. Nu har jag en armbåge stor som en apelsin men med det skillnaden att den är blå istället för orange.
Tillbaka till fördelarna är att den snirklande stigen ger ett så omväxlande landskap som gör att tiden fullständigt försvinner. Jag blir helt uppslukad av tid rum och natur och det är så skönt med den tysta vindstilla skogen.

Efter de första 5 kilometrarna tar grusvägen vid och slingan vänder hemåt. Det var glada ben och en lycklig själ som sträckte ut i en novembersol som stod lågt över skogsridån i fjärran. Tänk att vi har en november som fortfarande inbjuder till fantastisk löpning i alla fall i min del av Sverige. Det är bara att passa på att njuta för fullt för ett tu tre så ar vi snön här och det blir betydligt blötare att springa i skogen.
Kilometrarna på vägen hem rusade fram dock kände jag av lite trötthet i ljumskarna så sista två kilometrarna slog jag av på tempot. Fullständigt nöjd och glad tog jag mig an fika sugna vänner som knackade på dörren när jag klev innanför dörren. En dag som denna kommer jag leva på länge =) Sol 12 kilometers löprunda och jag är inte ens trött utan bara pigg och glad vem kunde tro det för 10 månader sen, inte jag!

Peace Love och Löparskor mina vänner!


fredag 5 november 2010

Endast tomten är vaken... och hunden


Tänk vad tyst det blir i huset när väl barnen har somnat, Tv:n är avstängd och hundarna kommit till ro. Inte ens datorn susar den överröstas av mitt inre brus efter dagens höga ljudnivå. Tänk att två busiga killar med kompis hemma kan gör en så trött.

Kvällens Skavlan blev en annorlunda kväll, två småbarnsföräldrar halvsov framför programmet. Vi lyckades ändå småle åt blyga gäster med stormhatt och solglasögon, gapiga politikerhustru med bautafrisyr, den ljusskygga Eva och den så brittiska skådespelaren som spelar Mr Barneby. Tänk vilka olika värdar vi lever i vi människor trots att vi har samma grundläggande behov.

Så sitter jag här och njuter av tystnaden och går igenom mina bloggvänners senaste alster och tänker och fnular lite. Mycket skrivs det och funderas det på olika håll jag måste försöka dra ihop det där eventet jag planerade på i höstas. Det vore så otroligt roligt att försöka träffa alla dessa fantastiska bloggare.

Morgondagen blir det fika med goda vänner från en närbelägen stad med domkyrka. Innan dess ska jag ta mig an ett av mina långpass så det blir lite träning denna vecka trots förkylningen. Långpass är i och för sig en definitionsfråga men för mig är det löpning i 140 - 150 puls så länge som jag njuter och ler. Brukar bli en si så där 75 minuter vilket är en ocean av tid om jag jämför med för 10 månader sen då jag svettades av att gå upp för trappan inomhus.

Tänk vad detta år har varit ett revolutionens år för mig och vad väntar då inte runt hörnet om de fortsätter såhär =)

Nu puffar Leasa på mig att jag ska gå och sova så hon slipper passa på mig. En strävhårig tax dam lyder man dom blir lätt lite långsinta.

Peace Love och Löparskor!

torsdag 4 november 2010

Varde ljus över jorden



Första passet efter lilla förkylningen gick av stapeln idag. Full mundering med Silva pannlampa och batteriet i en liten ryggsäck.

Intervall pass 8 X 3 minuter med 1 minuts gåvila och tanken var att jag skulle hålla mig utanför min komfortzon för att avvika från mina långpass.

Gud vad jag sprang sista 2 intervallerna var en plåga mycket mjölksyra och andning som tog i mot, men gud nummer två vad skönt det var.

Nu dags för en dusch och kyckling kokt i tomat och mejram med klyftpotatis =)
Peace Love och Löparskor!