Mycket längre och mycket bättre

Det är inte alltid längden som räknas eller hur men i nästan alla sammanhang har det en viss tjusning.

Idag hade jag på inrådan av Ingmarie att ta det lugnt med dubbla utropstecken. Det har sin förklaring i att jag sist blev för sliten efter mitt njutningspass. Tanken med njutningspass är att jag ska njuta hela vägen, inte tänka på tiden eller längden utan bara flyta på. Detta som en total motsatts till mina intervallpass och på så sätt hålla inspirationen och transpirationen uppe =)

Nu var det ju det att Ingmaries ville att jag skulle dra ner på längden på träningspasset för att återhämta mig snabbare. Så blev det liksom nästan för jag vet inte riktigt vad som hände men skönt var det.

Rundan gick de första fem kilometrarna utmed en kuperad del av Sörmlandsleden. Där gäller det att inte gå på för hårt utan se var du sätter fötterna annars går du omkull. Det var gula löv med silverskimrande frost och vackert och klart väder. Stigen går upp och ner höger vänster så du hinner aldrig tänka på tiden. Lerigt var det så i uppförsluten går fötterna åt alla håll utom framåt, vattenpussarna är kalla och bitande, berghällarna riktigt hala och gnistrande.

Resterande fem kilometer är grusväg där jag njöt hela vägen hem i solskenet och gud vad skönt att kunna sträcka ut benen. Nu väntar ett hett bad för glada fötter och en trött kropp =)

Peace Love och Löparskor!