träning eller snarare tömning av alla energidepåer!

Uj uj uj tur jag inte visste vad dagen hade i träningsväg när jag kastade benen över sängkanten, då hade jag aldrig gått upp.

Tanken var att ta ett lugnt pass på gymet så jag laddade med sedvanliga helgfrukosten Svenska Dagbladet,, kaffelatte och skinksmörgås.

Bror Johannes ringde och meddelade sin avfärd från Sparreholm till Malmköping iförd Five Fingers och övrig löparutstyrsel. OK sa jag då inväntar jag dig på gymmet om en timme lite drygt. Mycket mer förväntade jag mig inte att bror min skulle ta på sig de 10km som skiljer de två pittoreska landsorts tillhållen åt. Efter ett kort samtal med min mor där hon meddelade att Johannes gett sig iväg så tog löpsuget i mig vid, jag springer och möter honom så klart.

Hoppade i löparkläderna och snörde på mig skorna och ut för att träna mitt nyvunna löparsteg. De två första kilometrarna sträckte jag ut ordentligt med en kilometertid på 5.09, det är sådan skillnad att springa med framfota isättning än min gamla tunga hälisättning. Stannade och joggade på stället någon minut för att hämta andan. Sen följde löpskolning först en kilometer, sedan två, tre, fyra och fem. Var tusan var Johannes någon stans hade det hänt något?

Jag hadde inte mer än tänkt tanken så ser jag hans långhåriga kalufs bakom ett backkrön. Glad som en kalv på grönbete slet jag av mig löpartröjan och saluterade brors ankomst med glädjetjut och applåder. Sedan följdes vi åt de fem kilometrarna hem medans Johannes babblade hela tiden om allt från andningsteknik till scen närvaro. Jag är grymt imponerade över hans kondition för jag tvingade hålla käften och koncentrera mig på mitt löpsteg som fullständigt höll på att fallera av trötthet.

Väl hemma i Malmköping svepte vi i oss lite vatten, kolhydrater och protein för att intaga ett stycken gympass med fokus på axlar, bröst och ryggmuskler. Tusan vad vi slet med hantlar skivstänger och en och annan chinsövning. De personliga rekorden stod som spön i backen. Vi båda var otroligt fokuserade med mördarblickar som skrämde livet ur varandra med mycket gap och primalskrik. Jag tror jag gjorde av med lika mycket kalorier via strupen som i skivstångsövningar =)

Otroligt lyckliga och glada gav vi oss iväg hem för vidare färd mot fikaövning hos vänner i Strängnäs.

I morgon har jag planerat att ha vilodag men man vet aldrig om jag inte har för mycket träningsvärk...... eller så har jag bara hybris just nu! Just det Johannes sena ankomst var att han startade 20 minuter senare en den uppgift jag fick. Så lite tur i oturen fick jag mig en riktig energidepå tömning =D

Peace Love och Löparskor!