Efter 2 dagars lyckad semester i Danmarks kronjuvel LEGO, med vansinnigt glada och lyckliga barn och nykära föräldrar. Var det dags att styra kosan mot gamla Svedala.
Resan hem igår från Legoland med en total restid på 14 timmar tog ut sin rätt även på Carl. Den tappre lille riddaren vars högsta önskan var ett besök på denna mytomspunna plats gav upp. Under de sista tjugo minuterna med hulkande röst, mamma om jag nu någon gång säger att jag vill åka till Legoland igen så stoppa mig, jag orkar inte sitta mer. Trotts att vi under resan spenderat 4,5 timme på en färja med lekrum, fiskedamm, ballonger och godis i långa banor. Det sista Carl sa när han kröp ner i sängen, nästa semester blir i Sverige och då ska vi tälta.
I natt sov jag fyra timmar igen för vilken vecka i ordningen minns jag inte längre. Tyvärr har det gått så långt så jag är uppe i veckor inte dagar av lite sömn.
Jag sover 4 timmar och vaknar sedan av ett ryck och kan inte somna om. De senaste dagarna har ett svagt konstant brus smugit sig in i mina öron och ett svagt illamående ligger som en dov känsla i magen. Allt detta och lägg där till konstant grubblande all min vakna tid så ger det mycket tankar. Tyvärr få svar på mina grubblerier dom snor in sig i varandra så jag hittar inte ut till slut.
Allt har förstås en förklaring men inget jag vill dryfta här med respekt för berörda parter. Jag kan lugna alla läsare att det har inte med vänner eller familj att göra. Jag har material till en hel TV serie i bagaget som skulle få löpsedlarna efter Big Brother säsong 2 att blekna.
Mitt i allt detta står lilla jag och bara snurrar undrandes vem jag kan lita på och vad jag gjort för fel för att råka ut för allt detta. Det ska bli mycket spännande och se meningen med detta för just nu har jag faktiskt inte en aning.
Det är tur att jag har min träning i alla fall att ta ut det på även om det är tungt just nu. Undrar hur tungt det hade varit med 103 kg i kroppen. Behöver nog lite hjälp för att reda ut allt detta.
Peace Love och Löparskor!
Hövva! Det där låter verkligen inte kul! Jag hoppas verkligen din värld "rätar ut sig" och att du får snarka på hela nätterna - en 8-10 timmar vore inte fel! Jag håller tummarna och skickar härmed lite sömnpulver: Zzzzzzzzzz! (det hjälper kanske för sömnen - hoppas allt annat reder ut sig med)
SvaraRaderaFy bubblan vad jobbigt!Just det där att inte kunna påverka och att behöva VÄNTA på någon annans beslut. När sömnen påverkas så blir allt ännu värre. Fortsätt med träningen! Ner i vattnet. Njut av att ha klarat det du gjort och att du är på väg mot ett helt annorlunda liv. (Hälsa Carl att jag skulle med grina om jag tvingades sitta så länge...)
SvaraRadera