måndag 23 augusti 2010

Jag är barnslig jag vet!


I söndags hittade Jessica vår son Erik 3 år när han höll kalsongerna framför sig och hoppandes som en tok i sitt rum. Med en undran i rösten frågade Eriks mor vad gör du Erik. Det självklara svaret var från vår son 'jag klär på mig'.

Jessica stirrade lite förundrat och Erik hoppade vidare med lika stor frenesi som innan. Till saken hör att vi precis var på väg ut och gå en sväng med hundarna med Erik i vagnen. Tanken var att han skulle somna i den stilla sensommar kvällen.

Efter några sekunder som måste varit minuter för Erik frågade hans mor, 'har pappa sagt åt dig att hoppai kläderna?' Jaa svarar Erik utan någon som helst förvåning i rösten och hoppade vidare. Vid det laget kunde inte den ömma moderna hålla sig utan log mot den märkliga synen. Försiktigt tog hon Eriks arm och hjälpte honom på med kläderna och hennes leende fortsatte flera minuter. Jag frågade vad som var fatt när Erik och Jessica kom ned studsande för trappan. Vi fick oss alla ett gott skratt även Erik men jag tror inte han riktigt förstod hur rolig han varit.

Senare på kvällen när både hustrun, Erik, Carl och Nathalie somnat så tänkte jag tillbaka på Eriks reaktion på det jag sagt till honom. Begreppet ordagrant har nog aldrig varit så träffande. Han litade fullt ut på vad pappa ville att han skulle göra.

Måste nog medge att jag själv i vuxen ålder är lika dan som Erik. Jag litar och tror allting gott om min vänner och arbetskamrater. Varför skulle dom ljuga eller vara ironiska, i vilket syfte gagnar det vår relation eller samarbete.

Många minor och törnar har jag gått på med den inställningen till mina medmänniskor. Jag tror dock att jag har tack vare det mött desto fler nära vänner. Människor förtjänar respekt för de dom är varför ska jag döma dom på förhand genom att inte lita på det dom säger.

Behandla andra som du själv vill bli behandlad när blev det gammalmodigt? Jag är lite barnslig jag vet men jävligt stolt över det. Mina vänner vet i alla fall vem jag är och vad jag tycker och tänker.

Peace Love och löparskor, jag kommer aldrig bli rik men har fantastiska vänner!

3 kommentarer:

  1. haha! Vilken härlig berättelse! Och du, det är MYCKET bättre att vara "naiv" och "godtrogen" (även om man går på minor ibland) än att vara misstänksam och tro illa om alla!

    SvaraRadera
  2. Ingmarie håller med dig vad har vi att förlora med att vara sanna och ärliga mot våra medmänniskor!

    SvaraRadera