Sanning ger konsekvens

Att vara sann mot sig själv ger alltid konsekvenser på olika sätt som det gäller att hantera efter bästa förmåga.

Jag måste medge att jag under snart 20 år alltid värderat mitt eget handlande utifrån att försöka passa in i någon form av normal norm. Har aldrig riktigt stuckit ut och tagit fajten utan försökt vara försiktig och smart. Rädslan att inte ses som en lyckad person har stänkt över och gjort mig försiktig eller varför inte feg.

Det märkliga är att detta framför allt gällt i mitt yrkesliv då jag bland mina vänner vågat vara mig själv. Jag har inte spelat någon annan roll eller person utan kanske mer hållit tillbaka vissa delar som inte har fått blomma ut. Det har såhär i efterhand nog missgynnat till största delen mig själv i form av energi som inte fått komma ut.

Vad har då förändrats? Som vanligt eller när det gäller mig själv så är det möten med andra människor som ställer saker på sin spets. I dag hade jag ett sådant möte med en person som jag kände nu får det fan vara nog. Jag orkade inte helt enkelt vara väluppfostrad och bara svälja och svälja. Ut kom en lång harang som var saklig, tydlig och sann från mitt hjärta.

Efteråt kände jag wow jag dog inte, personen som fick meddelandet dog inte, himlen trillade inte ner och mina hundar var fortfarande lika glada när jag kom hem.

Äntligen vågar jag ta konsekvensen av mitt handlande fullt ut. Jag har för en gångs skull lyssnat 100% på mitt hjärta. Inte mycket mer att säga grattis killen och välkommen till vuxenlivet.

Peace Love och Löparskor!