Jag har under en längre tid funderat igenom vad det är i bloggandet som driver mig. Många undrar säkert varför dela all denna privata information utan att veta vad mottagaren tycker eller tänker.
För min del så finns det en drivkraft i att helt klart lätta på trycket om saker som jag upplever och människor jag träffar som på olika sätt sätter sitt avtryck i mig. Till detta skall tilläggas att jag använder det som en egen piska och morot. Då jag av naturen är en lat liten pojk.
Allt för många år har soffan och moffandet varit mer attraktivt än att röra på sig, så varför inte skriva om det, då har jag lovat någon att göra det. Det var piskan det sen har vi det där med morot och det är helt klart både roligt och trevligt att skriva om när jag lyckas med något. Det blir som ett extra kvitto att det finns dokumenterat på fler ställen än i pulsmätarens minne. Det minnet är lika lätthanterligt som mitt eget när det gäller framgångar, det vill säga teflon. Inget glöms så fort som mina framgångar och då kan det vara bra att ta fram och läsa om dom ibland.
För att spinna vidare på detta med den privata sfären som jag delger. Det har egentligen aldrig varit ett problem för mig. De flesta människor läser mig som en öppenbok och jag är en vansinnigt dålig kortspelare skall tilläggas. Inte ens nätpoker klarar jag av, då kanske inte just mitt kroppsspråk är den största akilleshälen. Att vara öppen rak och ärlig är liksom min grej helt enkelt. Människor får ta mig som jag är med mina fel och brister.
Jag har också alltid levt efter devisen som jag sår får jag skörda, och för att skörden skall bli god måste jag ge något. Bloggandet är ett sätt att ge tillbaka allt det jag får från mina medmänniskor. Förhoppningsvis hjälper det någon på traven med något beslut, eller kanske någon liten gnutta extra energi just den dagen. Det är en av de viktigaste faktorerna i mitt skrivande.
Visst får jag saker igen i mitt skrivande och läsande av andras bloggar. Hade jag vetat att det går att få denna mellan mänskliga utbytet via en blogg hade jag startat mycket tidigare.
Nähe nu väntar en långsam skön löprund i 7:30 tempo så får vi se hur långt jag orkar, men förhoppningsvis en timme för viktnedgångens skull. Snart där det börjar röra på sig nu =)
Peace Love och Löparskor på er alla mina vänner!
Det viktigaste är ju trots allt att det känns bra för dig och att det ger något, eller hur? Och man väljer ju vad man vill skriva. Jag är glad att du bloggar så jag får ta del av ditt liv. :-)
SvaraRadera