Om inte 'om' fanns

Jag har länge funderat över vad som gjorde att min start på viktnedgång i januari lyckades. Har under ett antal försök tidigare men det har i stort sätt alltid fallerat efter 2 månader. Det var alltid en massa om bara det osv som hindrade mig. Nu har jag snart tränat i sju månader utan uppehåll och viljans låga brinner lika klart som vid starten.

Att rutiner i vardagen hjälper till har jag alltid vetat, men när blir träning till en rutin i vardagen? Är det efter fyra, fem eller sex gånger? Kroppen får ett behov av träning och det fysiska resultatet inspirerar enormt, men 103 kg kräver mycket förändring för att komma dit.

När jag tittar på min bror som har kommit mycket längre än mig i sin träning, 10 kg mindre kroppsvikt och 22 kg i axelpress mot mina 16 kg för att nämna ett exempel. Han är också nu en god källa till att nå längre i min träning, men hade jag sett honom för 7 månader sen hade jag lagt mig ner för att dö. Ingen manlig förebild hade tänt min låga utan bara tvärt om, mer chips och glass och huvudet i sanden.

Vad är nu nyckeln till min framgång det letar jag efter just nu. Jag vill paketera den i en liten fin grön sammetsask med röda snören som passar mina medmänniskors hjärtan för att ge dom kraft att lyckas med det jag gjort. Inte för lyckandens skull utan för den enorma livsglädje som jag känner nu. Jag är betydligt bättre rustad nu för att möta livet än i den rustning av fett som täckte min kropp tidigare.

Mitt livs uppgift är att glädja människor i min omgivning och jag vill ge dom den nyckeln som jag hittat, livet självt. Det är kanske just detta som är min nyckel =)

Om inte om fanns vore inte livet lättare, tänk då kanske vi bara fick en chans. Det viktiga i livet är att alltid våga pröva, om och om igen.

Peace Love och Löparskor mina vänner!