Mörkt och kallt liksom

Jag vet inte om ni kan föreställa er hur det är att gå i 9 månader och bara längta efter att få sträcka ut och springa skiten ur sig. För er som gillar mjukglass kommer att förstå denna liknelse, som avspeglar min känsla.

Tänk er en av sommarens riktigt varma dagar och du sitter behagligt tillbakalutad på en parkbänk i skuggan av ett stort träd.

Bredvid dig sitter en liten pojke som äter en mjukglass. Glassen har precis smält sådär lagom så den börjar försiktigt rinna ner på den nybakade rånet. Pojken tittar sig förstrött omkring och är egentligen mätt. En ensam liten vindpust letar sig ner från trädkronan och du sträcker dig sakta fram för att fånga den lilla glassdroppen.

Nä vad gör du säger pojken den är min. Han rycker till och glassen faller ur sitt rån ner på asfalten framför pojkens fötter. Det gör inget den var ändå äcklig säger pojken med ett litet snett leende och sträcker fram det nybakade rånet.

Här säger han uppfordrande och tittar stint på dig. Du sträcker fram handen och får det ynka rånet i din hand. Pojken reser sig och torkar av händerna på sina byxor och springer hem.

Kvar i skuggan av det stora trädet sitter du och stirrar på glassen som sakta smälter och blir till små rännilar som små flugor badar i.

Så det var med glada ben som jag äntligen kom ut i kväll. Klockan har precis passerat 20:00 då jag startar min uppvärmning. Himlen är stjärnklar och det blåser lite lätt och termometern visar plus fyra grader. Intervaller 2 min löpning 1 min gå vila à 10 repetitioner stod på programmet. Denna gång hade jag införskaffat mig en pannlampa som beströdde de mörka grusvägarna som jag for fram över.

De två första kilometrarna kändes lite tunga men efter två rejäla backar med fullt flås så släppte det. Intervall sex till nio kändes gudomliga och den sista hade jag håll som faktiskt släppte när jag kom upp i fart.

En mycket glad och lite trött 44 årig trebarnsfar blev mottagen som en hjälte av hundarna hemma i hallen. Gud vad skönt med en varm dusch, lite optimistiskt att springa med trekvarts tights denna kväll.

Peace Love och Löparskor på er alla vänner!

I går lärde jag mig att möta människor på mitt sätt

I går fick vi besök av Leasas gammelhusse, hon är en Tax på 9 år som flyttade in hos oss i somras. Vi har försökt ses under hela tiden men det har alltid kommit något i vägen tidigare.

Det var med en viss nervositet vi inväntade Carl Fredriks besök på eftermiddagen. Så här i efterhand förstår jag inte vad det var att vara nervös över, men troligen var det mina små demoner som spökade att inte duga till.

Vi har pratats vid en gång i telefonen och skickat sociala meddelande via facebook så lite kläm hade jag fått vilken typ av man / husse jag väntade mig. Om inte så har Leasa visat på under vilka förhållanden hon levt.

Men allt blev så otroligt mycket bättre både Jessica och jag kunde föreställa oss. Vi spenderade cirka 3 timmar i vår matsal med kaffe och kaffebröd som Carl Fredrik tog med sig. Tiden bara flög förbi och vi berörde samtalsämnen allt mellan himmel och jord. Jag fick nya insikter om mitt behov av att starta eget och att det finns andra människor som upplevt samma behov som jag. Det var otroligt befriande tanke och lika självklar när jag hörde den men som på samma sätt är lika svår att få in under skinnet i tanken.

Redan nu har jag planer på att sätta ihop en föreläsnings serie om motivation. Allt för att försöka få människor att hitta sina egna nyklar till livsstils förändringar. Jag kan aldrig göra någonting åt människors livssituation men jag kan hjälpa dom att orka försöka förändra den.

Helt klart är att jag tidigare i mina arbeten har använt för lite av min intuition eller snarare inte litat på den. Det är dags nu att ta fram den för den är ett fantastiskt verktyg.

Efter Carl Fredrik åkt slog det mig vad enkelt det är att möta människor för att jag vill och inte för att jag måste. I mycket av mitt tidigare yrkesliv har jag inte valt vilka människor jag ska möta. Jag har alltid jagats av mål som andra en jag satt upp och andra människor har hela tiden dikterat reglerna för att duga till. Jag kommer naturligtvis att träffa på människor och kunder som jag inte själv kan välja men jag 'måste' inte träffa dom om jag inte vill.

Att leva är för mig att våga, att våga något otänkbart så har det alltid varit i mitt liv.

Ta hand om er därute mina vänner. Fortsättning följer på ett mycket spännande liv.

Peace Love och Löparskor!

Bröllopsdag med krydda!

Dagen startade med frukost på sängen av min älskade hustru då vi firar vår 6:e bröllopsdag. Efter mycket pysslande och slängande av uttjänta leksaker i killarnas rum så gav jag mig ut på en Ingmarie runda igen.

Den bestod som i förrgår av 10 stycken 2 minuters intervaller med 1 minuts gåvila i mellan. Idag var det sjukt mycket spring i benen så jag tänkte att jag provar att maxa det jag har på egen hand. Inte kanske det bästa utifrån Ingmaries förmaningar om tåla

mod är långdistanslöparens bästa tillgång. Jag jobbar på det men samtidigt ville jag ha en bas att utvecklas ifrån.Tanken var att försöka springa så jämt som möjligt men under en sådan hög intensitet som möjligt, utan att tappa på slutet av intervallerna vilket blev sådär. Samtidigt ville jag koncentrera mig på löpsteget som inte fick fela iväg till det gamla sättet med ren hälisättning. I jämförelse med torsdagens pass som dels gick i mörker och i behagligt flås var detta jobbigt och de två sista intervallerna var tunga av mjölksyra. Jag låg på 1:30 till 2:00 minuter bättre i medeltempo jämfört med torsdagen. Men jag klarade det och måste erkänna att Ingmaries input verkligen har givit mig träningsglädjen tillbaka, stort tack!

Kör hårt mina vänner i helgen nu återgår jag till röjning och vidare firande av vår bröllopsdag.

Peace Love och Löparskor!

Mörkerkörning

Japp jag är en liten livsnjutare av regn och mörker måste erkänna det efter dagen träningspass. Allt gick av stapeln på bäckmörk våt grusväg med regnet sakta strilande med fötter som fick känna sig fram i mörkret. Helt galet tycker ni japp men pannlampan nr 1 sitter på en cykelhjälm där jag slarvat bort min laddare (@$$∞∞§§§§££$§@@@$∞§§) och pannlampa nr 2 inga batterier hemma. Bra jobbat tänkte jag skönt då får jag vila sa latmasken idag igen =) Men inte da då får jag springa i mörker sagt och gjort.

Travade mig igenom Ingmaries träningsprogram med 10 min uppvärmning, 2 min intervaller 1 min vila mellan totalt 10 gånger. Kände mig alldeles lagom trött när jag gick hem den sista kilometern. Hadde hoppats på att kunna presentera lite data men garmin ligger nere ikväll så det kommer senare.

Efter stretch och lite fil och müsli väntar familjen framför tv:n med kvällens kriminalare.

Peace Love och Löparskor!

Mätt och glad

Tänk nu har vi firat min mors 69 års dag och jag minns som igår när vi firade hennes 40 års dag =) Tiden går med galopp språng och mätta blev vi även denna födelsedag.

I morgon bär det av på en ny runda med apostlahästarna, dock med ett något annorlunda upplägg en tidigare på inrådan av Ingmarie. Det bygger på att jag ska försöka hålla mig igång något längre med lite lägre intensitet. Med detta uppfyller jag tre saker, 1 slitaget minskar jämfört med korta snabba rundor, 2 inte lika påfrestande psykiskt vilket borde hålla motivationen uppe, 3 lite längre energiförbrukning så även fettdepåerna får sig en duvning.

Upplägget ser ut som följer:

* total tid 50 min

* 10 min uppvärmning med rask gång

* löpning kontrollerad med olika typer av intervall 10 x 2 minuter

* gåvila mellan intervallerna 1 minut

Ser det inte härligt ut tack Ingmarie för hjälpen förstår inte varför jag kläckte detta själv =P Pannbenet satt ivägen och ville bara prestera kilometertider. Tur det finns förståndiga personer som kan tala en till rätta när jag fort och fel.

Peace Love och Pannben!

Så blev det jag kom ut i alla fall.

Japp huvudet var tungt men bena var det spring i så lungorna hann inte med. Det blev som två 2 km intervaller med 1 min gåvila mellan. Jag var trött sista km då lunkade jag fram för att bli av med mjölksyran.

Är glad att jag i alla fall att jag kom ut. Har skrivit en rad till coach Ingmar för lite råd och stöd.

Peace Love och trassliga skosnören!

Så där ja nu kom väggen

Jag har under året varit lite fundersam att motivationen hållt i sig under träningen. Mycket tror jag beror på att jag har kunnat hänga upp det på viktminskning och mindre kläder.

Sedan i juli har vikten nedgången varit obefintlig och snarare pendlat uppåt vissa veckor. Tre ynka kilon återstår och jag står stilla arghhh. Två tillbaka känner jag även att motivationen sviktar rejält. Har egentligen försökt förbereda mig mentalt under denna tid för att försöka hantera det på bästa sätt. Det är dock svårt som tusan trots att jag försöker skrämma mig med diverse gamla fotografier och att kläderna kommer bli för små.

Jag är helt övertygad om att jag måste hitta tillbaka till min motivations drivkraft för att lyckas inte bara med att ta mig ner de sista kilona till 80kg utan att kunna springa fort igen. Det kan tyckas futtigt att bråka om tre kilo men det är vid den vikten som jag blir "normalvikt" igen. Vad nu normalvikt är tycker ni men jag är helt övertygad om att jag ska inte ha 6 cm bukfett hängandes utanför byxliningen. Det ska inte heller vara supermager som jag är vid 75 kg utan 80 kg är lagom för mig trots alla mät index hit och dit.

Kan ni tänka er att motivationen tänds inte ens av att köpa nya löparprylar och då är det illa. Nu ska jag i alla fall masa mig ut på en liten runda som har tagit hela helgen att samla ihop sig för.

Ta hand om er därute i löparnas eget cyberspace, skogen, stigen, asfalten och de röda tartanbanorna =)

Peace Love och Löparskor!