Första dagen efter semestern

Tillbaka på jobbet med full rulle från start 08:00 till mål 16:00. Roligt att träffa alla mysiga kollegor efter 3 veckors semester. För mycket automatkaffe tyvärr såhär efter 3 veckors av-giftning..... det är inte gott!

Detta till trotts så slank jag ner på Friskis och körde 20 min löpband och stretch av lekamen. Till detta så persade jag plankan med en tid på 3 minuter och 20 sekunder. När jag startade i våras låg jag på blygsamma 30 sekunder = helt slut.

En iskall dusch på det sen var jag redo för intag av föda och nya tag på jobbet. Härligt att komma in i rutinerna för lunchträning =)

Peace Love och Löparskor!

I Vildingarnas land en sällsam historia

Nu har jag äntligen sett den filmen från en av mina favoritböcker när jag var lite si så där 7 år. Den var på den tiden då det begav sig lite läskig men magiskt spännande på samma gång. Drömde faktiskt om dessa varelser med skräckblandad förtjusning och det var nog mer åt mardröms hållet. Men tillsammans med boken 'Jag är en varulvsunge' av Gunnel Linde som jag läste i 9 årsåldern är det en av dom få böcker som jag har en relation till som vuxen. Den sistnämnde tackvare Hans Arnolds teckningar.

Historien handlar om en pojke som någonstans i sin besvikelse över sin känsla av ensamhet tar ut det på sin mamma och syster. Någon pappa förekommer inte i historien och jag vet faktiskt inte varför. I alla fall Max som pojken i boken heter tar ut sig rädsla, ensamhet och besvikelse genom att vara en riktig vilding. Inte märkligt vild utan mer protesterar vild. Han rymmer en natt och seglar iväg och möter ett gäng vildingar på en ö. Här träffar han sina gelikar i vildhet och kan leva ut fritt och otvunget..... eller ? Ni får själva se och begrunda.

Först var jag klart skeptisk till filmen den krockade med min syn eller snarare kom i håg av boken. Jag upplevde den inte så 'vuxen komplicerad' som jag upplevde den nu. Vildingen Max har en vuxens relation till sin vildhet lite väl distanserat och otvunget. Hans vildhet väljer han till stora stycken i filmen. Istället för som jag upplever barns relation till det, totalt kompromisslöst och okontrollerbart. Barn kan inte värja sig från sin vildhet och ilska som vuxna kan.

Efterhand släpper mina förväntningar och jag vaggas in i en saga fylld av värme, kärlek, ondska och sorg. Filmens charm ligger helt klart i att inget är datoranimerat utan en traditionell kostymfilm med riktiga skådisar. Till slut så gillade jag filmen och är en av de bästa barnfilmer jag sett på länge. På något sätt speglar den riktiga känslor och värden i livet som både barn och vuxna möts av. Detta möte formar oss till de individer vi är och till människor av kött och blod.

Allt det vanliga tillrätta lagda Disney- och Pixartemat var bort skalat vilket lyfter filmen till något speciellt.

Klart sevärd men jag undrar vad mina barn egentligen tyckte om den, får försöka få någon respons över det i morgon till frukost. Bara att hoppas att någon av de animerade filmerna inte tagit sig an deras uppmärksamhet vid det laget. Svårt att värja sig i dessa tider av ständigt barnprogram visande. Annat var det på Professor Baltazars tid 17:30 till 18:00 i svartvitt TV de ni =)

Peace Love och Löparskor!

Bassängövningar

Idag var andra dagen i denna vecka av inomhus aktivitet med simring kring midjan. Vattenlöpning kan vara hur lätt eller jobbigt som bara den. Idag var det en sådan dag som det sistnämnda.

Intervaller stod på träningsmenyn och bestod i 5 minuters uppvärmning och sedan 1 minuters intervaller med fullt pådrag därefter 1 minuts vila. Tror att badhuset fick stänga efter jag varit där på grund av mjölksyra sanering i bassängen. Fula ord och mycket frustande tillägnades denna ädla träningsmetod men efteråt gud vad nyttig jag kände mig.

Vikten börjar så sakteliga ticka neråt igen. När jag tittar i träningskalendern så har juli i förhållande till övriga året varit en mager månad. Jag har tappat lite inspiration i träningen och då fram för allt i gången. Hoppas vattenlöpningen kan tända till lite jag har ju en pappa som gärna hakar på och gillar kontinuitet. Styrketräningen går som planerat och jag håller mina vikter så jag tappar inte muskelmassa trots kaloriunderskottet. Har min bror som peppar mig och det är säkert det lilla som behövs för att hålla näsan över vattenytan =) Försöker samtidigt intala mig att bar 4 kg kvar, tänk för ett halvår sedan vägde jag 103 kg och nu 84 kg, lätt att glömma bort att glädjas över det.

Nu ska jag vila middag medan sonen slåss mot utomjordlingar i vardagsrummet, jag är inte orolig han fixar dom även denna gång även om det ser mörkt ut. Som tur är tappar han aldrig sugen i stridens hetta!

Peace Love och Löparskor!

Oj vad tiden går

Inser att jag inte skrivit sp mycket om min träning den sista månaden. Beror en del på att det lunkar på i sin makliga takt utan några större förändringar. Vikten håller sig stabil runt 84 kg trots besöket på Legoland men ska försöka ta tag i de sista fyra nu.

Idag blir det en tur till Flens badhus och lite vattenlöpning. Jag åker med min pappa som hittar vägen har aldrig varit där förut trots närbeläget boende i snart 6 år. Kostnaden 25 kr för inträde inga storstadspriser här inte =) det är faktiskt en tredje del av priset för en datortidning. Lite märklig skillnad egentligen i alla fall om man som jag köpt tidningen men aldrig kommit iväg till badhuset. Nu behöver jag dock inte skämmas för att dra på mig badbrallorna som jag gjorde förut. Kanske var där för jag prioriterade datortidningen som ett billigt alternativ istället för lite motion.

Ta hand om er där ute och njut av sommaren med sena augustikvällar.

Peace Love och Badbyxor idag då da!

För mycket av det goda!

Nä nu har jag bestämt mig förmycket Facebook på sistone för min del. Jag står inte ut med att gå och vänta på respons på inlägg, fundera över varför ingen responderar, varför inte vissa responderar, konstant kollande vad som hänt morgon middag och kväll. Ni hör ju jag har blivit helt besatt av denna konstanta uppkoppling. För säkerhetsskull har jag även FB på min Iphone som ligger och plingar i fickan.

När jag googlar på fenomenet så inser jag att det är jag och en hel drös med unga tjejer som lider av det. Kollar FB innan frukost, mmm det är jag, lite tjejig är jag med andra ord. I alla fall om jag ser rent statistiskt. Men och andra sidan jag är i alla fall inte ensam om det eller helt enkelt inne, barn av sin tid eller varför inte beroende.

Denna ständiga veta allt om alla, syns jag inte så finns jag inte, jag måste marknadsföra mig som varumärke osv. Det har blivit en inflation eller varför inte en inflammation i samhället. Kan jag inte bara få finnas till trots att jag inte är anträffbar för släkt, vänner, kollegor kompisars kompisars och bekantas kompisar kompisars bekantas bänk kamrater från småskolan?

Eller så håller jag bara på att bli gammal för mina unga kontakter där ute förstår inte vad jag menar. Nä nu blir det bara bloggen framöver ett tag FB kontot är avaktiverat. Skulle ni mot förmodan vilja höra min röst så slå gärna en pling eller varför inte en fika "IRL" =)

Peace Love och Löparskor!

Borta bra men hemma bäst!

Efter 2 dagars lyckad semester i Danmarks kronjuvel LEGO, med vansinnigt glada och lyckliga barn och nykära föräldrar. Var det dags att styra kosan mot gamla Svedala.

Resan hem igår från Legoland med en total restid på 14 timmar tog ut sin rätt även på Carl. Den tappre lille riddaren vars högsta önskan var ett besök på denna mytomspunna plats gav upp. Under de sista tjugo minuterna med hulkande röst, mamma om jag nu någon gång säger att jag vill åka till Legoland igen så stoppa mig, jag orkar inte sitta mer. Trotts att vi under resan spenderat 4,5 timme på en färja med lekrum, fiskedamm, ballonger och godis i långa banor. Det sista Carl sa när han kröp ner i sängen, nästa semester blir i Sverige och då ska vi tälta.

I natt sov jag fyra timmar igen för vilken vecka i ordningen minns jag inte längre. Tyvärr har det gått så långt så jag är uppe i veckor inte dagar av lite sömn.

Jag sover 4 timmar och vaknar sedan av ett ryck och kan inte somna om. De senaste dagarna har ett svagt konstant brus smugit sig in i mina öron och ett svagt illamående ligger som en dov känsla i magen. Allt detta och lägg där till konstant grubblande all min vakna tid så ger det mycket tankar. Tyvärr få svar på mina grubblerier dom snor in sig i varandra så jag hittar inte ut till slut.

Allt har förstås en förklaring men inget jag vill dryfta här med respekt för berörda parter. Jag kan lugna alla läsare att det har inte med vänner eller familj att göra. Jag har material till en hel TV serie i bagaget som skulle få löpsedlarna efter Big Brother säsong 2 att blekna.

Mitt i allt detta står lilla jag och bara snurrar undrandes vem jag kan lita på och vad jag gjort för fel för att råka ut för allt detta. Det ska bli mycket spännande och se meningen med detta för just nu har jag faktiskt inte en aning.

Det är tur att jag har min träning i alla fall att ta ut det på även om det är tungt just nu. Undrar hur tungt det hade varit med 103 kg i kroppen. Behöver nog lite hjälp för att reda ut allt detta.

Peace Love och Löparskor!

En söndag som många andra söndagar

Det är märkligt det här med semester och dagar. Efter cirka en vecka drabbas jag alltid av en desorienterad veckodags känsla. Symptomen är avslappnad och lugn och jag bryr mig inte vilken veckodag det är, dagarna flyter på i ett stilla lugn som gör att batterierna laddas ordentligt.

Nästa vecka bär det av mot Legoland då kommer energinivån i batterierna sättas på test. Lovar att barnen kommer att "fråga när är vi framme" innan vi lämnat Malmköping bakom oss. Väl framme tror jag att saker och ting kommer rulla på men bävar lite för den långa bilresan. Glass i långa banor och Erik Saades "Man Boy" kommer att snurra cirka 32 456 gånger i bilens CD. Det får bli min del av den mentala träningen jag ger mig denna sommar =)

Träningen denna vecka kommer att innefatta diverse armhävningar, situps och hoppa på stället. Promenader kommer jag att få hela dagarna på Legoland så jag får nöja mig med det trots att det bara är totalt 16 timmar vi är där.

Bloggen kommer ligga stilla och vänta på att jag kommer tillbaka med diverse intryck och ett nordiskt språk rikare. Ni får besöka brorsans blogg under tiden för att stilla er nyfikenhet om vad som händer inom familjen.

Ta hand om dina fötter dom ska bära dig resten av ditt långa liv.

Peace Love och Löparskor!