Vad vore livet utan motgång

En dag i viloläge gör mycket gott åt både kropp och själ. För en person som jag som allra helst vill springa just nu är detta träning av min mentala uthållighet.

Läste precis Petra Månströms blogg och tanken slog mig att fram tills nu har min träning bara varit framåt riktad, det vill säga utan motgång. Vad vore livet utan motgång tror ni? Jag önskar ingen ett liv kantat av 'Via Dolorosa' men utan det skulle jag inte vilja leva.

Mycket smärta har jag upplevt i motgångar i livet och under den perioden helst velat kapitulera under smärtans ok. Med distans till detta just nu och den vidsynthet som detta ger, i motsatts av sugrörs seende när det är som värst. Infinner sig följande tankar och reflektion.

Ska jag leva om mitt liv så vill jag faktiskt leva det på nytt. Det som jag lärt mig av livets hårda väg har enkom varit mig som person till nytta. Det gäller likväl hur min uppväxt har varit, med föräldrar som verkligen försökte, samt de motgångar jag mött i mitt vuxna liv. Det är som den smärta jag upplevt har renat mig som person och skapat mig till den trygga och levnadsglada person som jag är idag.

Med dessa ord vill jag tacka mina vänner och forna Nemesis. Ni har skapat mig och kommer att forma mig framöver till en allt mer tryggare man.

Jag lovar att ta mina vänners ljus för att lysa framför mina fötter på den väg som livets vandring för mig. Påminn mig gärna om detta inlägg när även min tro sviktar i livet.

//J