Ett rådjur, räv och jag

När jag vaknade upp i morse insåg jag att gubben med kebba hade vaknat, inte bara huvudbonaden på utan den sura minen.

Jag masade mig upp och körde Nathalie till skolan och hem åt lite frukost. Framåt lunch började rastlösheten dra i benen måste komma ut och träna.

Efter lite pluggande och läsande skönlitteratur gav jag mig ut fortfarande sur gubbe i keps, flytta på er snorvalpar här kommer en som kör illa, långsamt och är på dåligt humör ropade mitt inre. Tanken på att en ytterligare vilodag var något jag borde unna mig. Jag vet sen många år att just dom tankarna får mig att bli sådär träligt envis.

Pling sa det i huvudet jag ska ut och pulsa i snön bara som bestraffning för att jag tänkt tanken om vilodag. Herre gud hur barnslig får jag vara vid 45 års ålder =)

Pulsade i snö gjorde jag fy fxx vad jobbigt, efter 3 kilometer kom krampen i vader och lår. Lika långt hem som tillbaka så bara att fortsätta. Ska inte plåga er med allt som for ur min mun under resterande rundan men har jag inte träningsvärk i morgon kommer jag aldrig ha det.

Jag måste göra någonting åt min invishet annars kommer jag att skada mig och det vill jag inte. Hur gör ni med er envishet och när kroppen börjar säga ifrån?

Meningen med livet

Meningen med livet har alltid gäckat människan sen tidens ursprung har jag läst någonstans för länge sedan.

Då jag tillhör den kategorin som alltid funderar och tänker så har även det spörsmålet upptagit en del av min tid i tankevärlden.

På senare år har jag dock märkt att just den frågan inte är lika aktuell som tidigare. Kan egentligen inte sätta fingret på vad som har förändrats, som förpassar denna livsgåta till skuggorna. Kanske är det livserfarenheten vad vet jag men frågeställningen dök upp på nytt härom dagen.

Det hela började med att jag och hustrun hade bänkat oss framför mördare okänd. En engelsk kriminalserie som är välskriven och välspelad, kan dock tycka att de tre senaste avsnitten är något sämre. Strunt samma det är inte serien i sig som är grejen, ni ser vad jag funderar =)

Dagens avsnitt utspelar sig på ett mentalsjukhus för våldsbenägna människor. Sjukhuset ser mer ut som ett slott med en stor park, sådär typiskt TV-serie engelskt på något vis. Flertalet av dom brottslingar vi möter känns lite som dom är antingen missförstådda, överintelligenta eller hypermanipulativa. Det vill säga svart och vitt och inga gråskalor att hantera för oss TV-tittare.

Helt plötsligt så utbrister Jessica, det är precis det som är meningen med livet. I samma stund ser jag undertexten på skärmen när en av skådespelarna säger, - Mötet mellan människor är meningen med livet.

Så enkelt, rent och okomplicerat vad vore livet utan möten och interaktion med andra människor. Vi både kände som vi hittat en 'Gral' den där kvällen och har diskuterat det mycket sedan dess. Det som har funnits framför människor i alla tider, medmänniskan och ändå detta ständiga sökande i allt.

Jag undrar ibland hur vår moderna samhällsutveckling påverkar oss i detta. Vårt gemensamma samhälle domineras idag av begreppen ensam är stark, jag är mitt eget varumärke, generationer bor längre och längre ifrån varandra men vi lever trängre och trängre med främlingar.

Vår 'Gral' denna kväll kanske inte är din, men helt klart fick det min familj att fundera över vilka värden som styr våra liv. Jag tror att vår längtan efter häftiga upplevelser, behov av egocentrering, ensamhet osv som genomsyrar vår världsbild är ett mått på hur vårt samhälle mår. I mitt tycke speglar det inte människans egentliga behov utan frånvaron av en mänsklig närvaro.

Peace Love och Löparskor!

Intervall 1-5-1

Soligt och ett vintrigt landskap susade förbi en lättfotad löpare idag under dennes träningsrunda. Denna löpare var jag som njöt av en stilla dag med klarblå himmel och en sol så god. Temperaturen var strax under nollan och en torr härlig luft drogs ned i en flåsande 45 årings lunger.

På dagen träning stod intervall pass 1-2-3-4-5-4-3-2-1 med 1 minuts vila mellan varje. Jag sprang på en frusen grusväg som jag aldrig sprungit tidigare och förvånades över hur mycket korta backar det var under dessa totalt 7,5 km. Hela rundan kändes överlag bra och jag hade bra klipp i benen mot slutet och formligen flög upp för backarna.

Väl hemma studsade jag in i köket fixade ett glas varm O'boy och en tallrik yoghurt med banan och müsli. Det smakade döds skönt i kistan =)

Peace Love och Löparskor!

Ondingar och Godingar

bild tillhörande www.starwars.com

Min äldsta son Carl har alltid varit ett mycket aktivt barn med en stor portion fantasi och livsglädje. Han är nu 5 år 0ch kan i timtal fightas mot rymdmonster och fantasifigurer med tillhörande ljudeffekter som kommer ur hans mun. Oftast har han inget 'fysiskt' vapen utan armar och ben får vara ställföreträdare till laservapen och svärd.

Det är en relativt enkel värld han befinner sig i stridens hetta. Dessa består av Ondingar och Godingar och ni hör själva vilka som är motståndaren. När jag en gång frågade honom hur han ser att någon är en onding, så svarade han - Det frågar jag!

Med andra ord så väljer man i hans fantasivärld en god eller en ond sida beroende på det faktum just valet. Ingen politik, ideologi eller religion styr i denna världen utan det 'fria valet' att vara ond eller god.

Jag kanske inte behöver berätta vem som alltid vinner det ligger liksom i sakens natur att de goda alltid vinner. En parallell till detta är att vinner du inte så är du dålig oavsett om det är TV-spel eller löpning eller fotboll på TV. Han ställde sig en dag frågan (lite förvånat) är Zlatan dålig? Han hade då förlorat en match i fotboll som hustrun refererade till när hon läste morgontidningen. Vi försöker då som alltid förklara att vinna är inte alltid en fråga om bra eller dålig, eller är det så även hos vuxna, vad förmedlar vi mellan raderna egentligen.

Hmm Carls värld är efter omständigheterna inte så okomplicerad ändå, frågan är bara när han för första gången uppfattar fienden utan attribut så som ond eller god.

Peace Love och Löparskor mina vänner!

Skön njutningsrunda

Så där nu ar jag ikapp med socialt umgänge utfodring av barn och fyrbeningar. Här kommer sammanfattningen av dagens runda.

Dagens träningsrunda gick av stapeln utmed sörmlandsleden de första 5 kilometrarna. Det är en passage som jag har döpt till, hålltunganrättimun.se på grund av den ansamling av rötter, sten som utgör den egentliga svårigheten. Det ska dock tilläggas att stigen snirklar sig i alla riktningar än rakt fram samt en hel del stigningar.

Fördelen för mig just nu är att den gör att jag håller nere tempot, men uppe pulsen. Dock är tungan rätt i munnen ett måste för att du behöver planera var du sätter fötterna innan du gör det. I annat fall åker du på ända snabbare en kvickt. Så i huvudet går mantrat inte för fort lyft på fötterna inte för fort osv.

Trots detta lyckades jag stå på ända de grövsta i en utförslöpa som var snorhal av frost och rötter. Ingen bra kombination men jag springer inte med armbågen tänkte jag och löpte vidare dock glad över att det inte var knät som jag använd för att dämpa fallet. Nu har jag en armbåge stor som en apelsin men med det skillnaden att den är blå istället för orange.
Tillbaka till fördelarna är att den snirklande stigen ger ett så omväxlande landskap som gör att tiden fullständigt försvinner. Jag blir helt uppslukad av tid rum och natur och det är så skönt med den tysta vindstilla skogen.

Efter de första 5 kilometrarna tar grusvägen vid och slingan vänder hemåt. Det var glada ben och en lycklig själ som sträckte ut i en novembersol som stod lågt över skogsridån i fjärran. Tänk att vi har en november som fortfarande inbjuder till fantastisk löpning i alla fall i min del av Sverige. Det är bara att passa på att njuta för fullt för ett tu tre så ar vi snön här och det blir betydligt blötare att springa i skogen.
Kilometrarna på vägen hem rusade fram dock kände jag av lite trötthet i ljumskarna så sista två kilometrarna slog jag av på tempot. Fullständigt nöjd och glad tog jag mig an fika sugna vänner som knackade på dörren när jag klev innanför dörren. En dag som denna kommer jag leva på länge =) Sol 12 kilometers löprunda och jag är inte ens trött utan bara pigg och glad vem kunde tro det för 10 månader sen, inte jag!

Peace Love och Löparskor mina vänner!

Endast tomten är vaken... och hunden

Tänk vad tyst det blir i huset när väl barnen har somnat, Tv:n är avstängd och hundarna kommit till ro. Inte ens datorn susar den överröstas av mitt inre brus efter dagens höga ljudnivå. Tänk att två busiga killar med kompis hemma kan gör en så trött.

Kvällens Skavlan blev en annorlunda kväll, två småbarnsföräldrar halvsov framför programmet. Vi lyckades ändå småle åt blyga gäster med stormhatt och solglasögon, gapiga politikerhustru med bautafrisyr, den ljusskygga Eva och den så brittiska skådespelaren som spelar Mr Barneby. Tänk vilka olika värdar vi lever i vi människor trots att vi har samma grundläggande behov.

Så sitter jag här och njuter av tystnaden och går igenom mina bloggvänners senaste alster och tänker och fnular lite. Mycket skrivs det och funderas det på olika håll jag måste försöka dra ihop det där eventet jag planerade på i höstas. Det vore så otroligt roligt att försöka träffa alla dessa fantastiska bloggare.

Morgondagen blir det fika med goda vänner från en närbelägen stad med domkyrka. Innan dess ska jag ta mig an ett av mina långpass så det blir lite träning denna vecka trots förkylningen. Långpass är i och för sig en definitionsfråga men för mig är det löpning i 140 - 150 puls så länge som jag njuter och ler. Brukar bli en si så där 75 minuter vilket är en ocean av tid om jag jämför med för 10 månader sen då jag svettades av att gå upp för trappan inomhus.

Tänk vad detta år har varit ett revolutionens år för mig och vad väntar då inte runt hörnet om de fortsätter såhär =)

Nu puffar Leasa på mig att jag ska gå och sova så hon slipper passa på mig. En strävhårig tax dam lyder man dom blir lätt lite långsinta.

Peace Love och Löparskor!

Varde ljus över jorden

Första passet efter lilla förkylningen gick av stapeln idag. Full mundering med Silva pannlampa och batteriet i en liten ryggsäck.

Intervall pass 8 X 3 minuter med 1 minuts gåvila och tanken var att jag skulle hålla mig utanför min komfortzon för att avvika från mina långpass.

Gud vad jag sprang sista 2 intervallerna var en plåga mycket mjölksyra och andning som tog i mot, men gud nummer två vad skönt det var.

Nu dags för en dusch och kyckling kokt i tomat och mejram med klyftpotatis =)

Peace Love och Löparskor!