Härom natten var jag med om min första utryckning med brand i byggnad och fick uppleva hur svårt det kan vara att försöka orientera sig i ett rökfyllt hus. Jag kan villigt erkänna att jag var lite spänd och pulsen rusade lite extra när vi tog oss fram för att hitta eventuell brand i ett innertak. Hade det inte varit för att jag hade värmekamera med mig och kollegan Magnus som styrde så vete tusan om jag hittat ut igen.
Som tur var så var klockan 02:30 på morgonen och det fanns ingen verksamhet i byggnaden men tänk om det varit det hur tusan hade dom hittat ut om dom blivit överraskade av elden. Tur det finns brandvarnare!
Efter att ha sett rummet där branden startade så inser jag vilken respekt man SKA ha när det gäller eld och då all typ av öppen låga för fy tusan vad fort det går när det börjar brinna. Inferno är bara förnamnet! Vi brandmän har utbildning, rätt utrustning och vatten med oss så vi är relativt skyddade när det väl brinner och ändå händer olyckor inom vårt gebit.
Så för att sammanfatta ett något yvigt logginlägg så
1. Ta hand om varandra livet är kort.
2. Nu börjar det lacka mot jul och var rätt EXTREMT noga med tända ljus, jag vill inte besöka dig i yrkets vägnar, om det inte gäller ryggont.
3. Efter en och en halv timme i och omkring en brandhärd i full rökdykarutrustning, så inser jag att kravet på brandmäns kondition och fysik ibland känns lågt satt. Dags att ta tag i träningen med andra ord.
Inser att det var länge sedan jag besökte dig här på bloggen... Ska bli ändring på det! Tänk att du gått och blivit brandman! Coolt! Och viktigt. När hände det?
SvaraRaderaAnneliten ; mycket har legat nere under sommaren och hösten beroende på ombyggnad av huset samt ett eländigt virus som satt stopp för all träning. en kort sammanfattning av l'get =)
SvaraRaderaBrandman är jag var tredje vecka och har det som ett komplement till min nya karriär som Idrottsmassör. Trivs som fisken i vattnet ....äntligen typ ;)