Tänk jag slutar aldrig att fascineras av den mänskliga kroppen och dess uppfinningsrikedom. Ta det där med att allt i kroppen är uppbygd av celler som samverkar till olika organ som gör att vi andas, lever och tänker.
I helgen så ropade vår son Carl som är 6 år mamma jag har vingar. Hustrun ropar förskräckt på mig att något är fel. Som en brandman på utryckning kastar jag ifrån mig favorit boken och rusar dit.
Carl står med bar överkropp och båda skulderbladen har lättat i bakkant från bröstkorgen och ser ut som två små fina änglavingar. Jaha konstaterar jag det där är vingscapula det är inget att oroa sig för i hans ålder sa jag och färgen återvände till hustruns bleka ansikte. Kan du röra på skulderbladet frågade jag Carl?
Se vad jag kan sa Carl och vifta med skulderbladen ut och in från bröstkorgen så det såg ut som han flaxade med vingarna. Både han och jag skrattade gått men hustrun sprang där ifrån och skrek jag vill inte se mer det är äckligt.
För er som inte känner till begreppet vingskapula så kan det uppstå om det finns en dysfunktion i muskulaturen (företrädesvis serratus anterior) som bland annat fixerar skulderbladet mot bröstkorgen. Det kan vara ett teckan på en neurologisk skada om fenomenet kvarstår på ryggen. För barn är det oftast kopplat till tillväxt då fenomenet uppstår. Därför frågade jag Carl om han kunde röra på skulderbladen, god neurologisk muskel kontakt skulle jag säga, han kan säkert vifta på öronen också.
Så kan ni några konster med er kropp?
Peace Love och Löparskor!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar