Alla saknar vi någon eller något

I morse det vill säga just nu, så meddelade min son att han saknar sin gamla vällingflaska, den nya har en vass kant på själva napp delen. Denna kant som skaver är en gjutskarv i gummit så inget dramatiskt för en trebarns far. Uppenbarligen för sonen som genast krävde rättning, den gamla urtvättade nappen var tyvärr redan passé till soporna.

Det får mig osökt in på tanken att jag nu vid min ålder äntligen har förlikats med att alla saknar någonting. Jag har under många år trott eller hoppats att jag kan nå dithän att ensam är stark. Alla dessa förebilder som verkar så oantastliga och lyckliga saknar också någonting. De har sina dagar men talar sällan om det.

Alla har vi ett behov av att känna oss behövda och accepterade för de vi är oavsett 3 år eller 79 år. Jag tror att vi väldigt ofta sätter oss själva i första rummet och glömmer bort att vänner är viktigt att ha. Broar är inte till för att brännas utan att gå vidare på, sen behöver vi inte vara vänner med allt och alla. Det är viktigt att faktiskt umgås med dom som ger energi inte bara tar.

Små ord av vänskap ger inte vår medmänniska övertag utan en förutsättning att leva och andas. Så nästa gång när vänskapen knakar tala om det och ta första steget till försoning, det kommer att kännas fantastiskt jag lovar.

Hoppar på att ni alla får en dag fylld av energi och livskraft.

Peace Love och Löparskor!