bild tillhörande www.starwars.comMin äldsta son Carl har alltid varit ett mycket aktivt barn med en stor portion fantasi och livsglädje. Han är nu 5 år 0ch kan i timtal fightas mot rymdmonster och fantasifigurer med tillhörande ljudeffekter som kommer ur hans mun. Oftast har han inget 'fysiskt' vapen utan armar och ben får vara ställföreträdare till laservapen och svärd.
Det är en relativt enkel värld han befinner sig i stridens hetta. Dessa består av Ondingar och Godingar och ni hör själva vilka som är motståndaren. När jag en gång frågade honom hur han ser att någon är en onding, så svarade han - Det frågar jag!
Med andra ord så väljer man i hans fantasivärld en god eller en ond sida beroende på det faktum just valet. Ingen politik, ideologi eller religion styr i denna världen utan det 'fria valet' att vara ond eller god.
Jag kanske inte behöver berätta vem som alltid vinner det ligger liksom i sakens natur att de goda alltid vinner. En parallell till detta är att vinner du inte så är du dålig oavsett om det är TV-spel eller löpning eller fotboll på TV. Han ställde sig en dag frågan (lite förvånat) är Zlatan dålig? Han hade då förlorat en match i fotboll som hustrun refererade till när hon läste morgontidningen. Vi försöker då som alltid förklara att vinna är inte alltid en fråga om bra eller dålig, eller är det så även hos vuxna, vad förmedlar vi mellan raderna egentligen.
Hmm Carls värld är efter omständigheterna inte så okomplicerad ändå, frågan är bara när han för första gången uppfattar fienden utan attribut så som ond eller god.
Peace Love och Löparskor mina vänner!










