Dag ut och dag in

Tänk vad lite motivation och intresse gör det så mycket enklare avseende inlärning. Jag minns med stor vånda i mina tidiga skolår upp till gymnasiet. För att inte tala om mina år på universitetet, urk vad jag fick slita med pluggande och omtentor. Lägg där till läs och skrivsvårigheter. Att jag klarade det känns som ett under så här i efterhand.

Annat är det nu när jag kan frossa i vävnadslära, kroppens alla muskler och benstrukturer. Kan inte säga att alla grekiska och latinska namn är lätta att lära sig men jag suger in det med varenda por i kroppen på något märkligt sätt.

När vi idag fick 30 nya benstrukturer att lära oss kunde jag inte annat än le och förundras över hur roligt det är att lära sig. På något sätt ser jag redan nu hur jag kommer att kunna använda min kunskap i framtiden. Det är just det som säkert är min nyckel till inlärning men tänk om jag sett det redan årskurs ett =)

När jag satt på tåget hem från Stockholm så funderade jag mycket på hur jag ska kunna skapa denna inlärningsgrund för mina barn. Nu är jag inte den största pedagogen i familjen trots min 40 universitetspoäng i ämnet, detta på grund av min avsaknad av tålmodighet. Detta är något jag måste arbetas på, men mer om det framöver

Saker kan också vara tråkiga att lära sig trots att jag vet hur jag ska använda kunskapen.

Ett tydligt exempel är den årliga deklaration vilket snart det är dags för igen =)

Peace Love och Löparskor!

Dåligt samvete och lite till

Hmm jag vet att jag inte ska ha dåligt samvete att min produktionsnivå avseende bloggen är avsevärt lägre nu än för några månader sen. Men det går inte att undvika tankarna går hit hela tiden men orken finns inte.

Nästan all kraft går åt till ben, muskler, vävnad, utskott, knölar, töjning och palpering. Min inlärningströskel är just nu inne i en total förvirring blanda ihop inte komma ihåg stadium. Vi har dock världens absolut bästa lärare så jag är inte orolig, tillsammans kommer jag att fixa till detta inför certifiering och slutproven.

Nu ska jag göra något som jag kan på mina fem fingrar. Dags att njuta av lite syre och en 60 minuters jogg på löpband dock då underlaget inte känns så lockande efter en hel dags dagsmeja.

Må gott så hörs vi snart igen, Peace Love och Löparskor!

Livet leker och wow vad tiden går fort

Jaha andra veckan in i utbildningen och tiden bara rusar iväg. Huvudet fullt av anatomi, grekiska och latinska namn på ben, muskler och kroppens övriga strukturer. Vet inte riktigt hur jag ska få ihop allt detta när jag tentar i mars, men Adde vår lärare är full av tillförsikt.

Tur är det för tiden och jag är inte riktigt överens just nu. Mitt dygn har bara 12 timmar till sitt förfogande vilket är klart kännbart. Jag hinner inte med det jag vill och vissa saker blir lidande som bloggen till exempel. Där i mot går träningen bra och bål, rygg och sätesmuskulaturen fick sig en duvning ikväll framför Tv:n med barnen och Bolibompa.

I morgon ska jag på något sätt få in ett löppass av modellen intervaller. Står och väger mellan 2 minuter gånger 10 eller 3 minuter gånger 8. Är det inte härliga lyxproblem för en löpare så säg.

Ta hand om er mina vänner och läsare hoppas er träning och vecka är lika guldvärd som min.

Peace Love och Löparskor!

Får jag säga att jag ångrar mig!

Jaha första träningspasset efter 14 veckor sjukdom och jag var tvungen att läsa mina tidigare inlägg för att se att jag verkligen tidigare njöt av träning.

Löpbandet fick slita hund idag med 10 minuters rask gång till uppvärmning och sen 10 x 2 minuters intervaller i maklig takt. Därefter piskade jag på med 75 stycken situpps, 30 stycken ryggupps som avslutades med 3 x 10 axelpress med 12 kg som vikt.

En trött något slokörad man i 45-års åldern släpade hem sina tunga ben för kvällens matlagning och lördagsmys.

Får jag säga att jag just i detta ögonblick ångrar min anmälan år 2012 eller!

Peace Love och Löparskor, jag är tillbaka stridslysten redan i morgon.

PS. skorna då undrar ni, jo lite för varma för min smak, lite för mjuka när jag satte i framfoten så jag fick inget svung i steget. Men vad tusan vad räknar jag med min form. Återkommer med närmare analys =) DS.

Slutspurt och dagisvägran!

Snart börjar min utbildning till idrottsmassör med buller och bång den 17:e på Naprapathögskolan i Stockholm. Lite fjärilar har smugit sig in i magen men jag tror att dom kommer att hålla mig sällskap på ett bra sätt.

Det är precis som att barnen känner av det då både Erik och Carl har dagisvägrat denna vecka trots planerad julgransplundring. Hemma mys med pappa har blivit en vana trots kivandes mellan bröder och tjatande från pappa på alla leksaker över hela huset.

Därav blev inte veckan som jag hoppades med test av nya löparskor med vågformad traktorsula. Lugn Mia & Co det kommer nästa vecka ett löpbandstest. Jag kan redan nu hakaupp mig på finishen avseende mesh och ovandelar av ganska kraftig detaljer för slitageskydd. Förhoppningsvis passar dom mina fötter som handen i handsken för dom ser så cooola ut =)

Peace Love och Löparskor!

Alla saknar vi någon eller något

I morse det vill säga just nu, så meddelade min son att han saknar sin gamla vällingflaska, den nya har en vass kant på själva napp delen. Denna kant som skaver är en gjutskarv i gummit så inget dramatiskt för en trebarns far. Uppenbarligen för sonen som genast krävde rättning, den gamla urtvättade nappen var tyvärr redan passé till soporna.

Det får mig osökt in på tanken att jag nu vid min ålder äntligen har förlikats med att alla saknar någonting. Jag har under många år trott eller hoppats att jag kan nå dithän att ensam är stark. Alla dessa förebilder som verkar så oantastliga och lyckliga saknar också någonting. De har sina dagar men talar sällan om det.

Alla har vi ett behov av att känna oss behövda och accepterade för de vi är oavsett 3 år eller 79 år. Jag tror att vi väldigt ofta sätter oss själva i första rummet och glömmer bort att vänner är viktigt att ha. Broar är inte till för att brännas utan att gå vidare på, sen behöver vi inte vara vänner med allt och alla. Det är viktigt att faktiskt umgås med dom som ger energi inte bara tar.

Små ord av vänskap ger inte vår medmänniska övertag utan en förutsättning att leva och andas. Så nästa gång när vänskapen knakar tala om det och ta första steget till försoning, det kommer att kännas fantastiskt jag lovar.

Hoppar på att ni alla får en dag fylld av energi och livskraft.

Peace Love och Löparskor!