Win win eller whine whine situation

Jag vet att det inte är riktigt legalt att vara negativ och klaga. Var inte så neggo, sluta klaga, sur gubbe eller andra liknande floskler slänger vi omkring oss. Men har ni funderat på om det inte kan vara så att det egentligen är en övertrycks ventil för själen? Visst det går att fastna i ett mantra som sedan blir en själv uppfyllande profetsia.

Möter det ofta hos mina patienter att dom vill 'gnälla' lite och att någon lyssnar utan att ge några råd. Som man är det svårt att inte automatiskt koppla på problemlösnings mekanismen och överösa patienten med lösningar. Men om ingen lyssnar så är det nog lätt att fastna i negativa grubblerier, det ges aldrig chansen att lätta på trycket.

Jag tror att det kan gå från Whine Whine- till Win Win situation om du lånar din vän din uppmärksamhet för någon minut. Vem vet nästa gång kanske det är din tur att ha en tryck kokare i själen.

Peace Love och Löparskor!

Är vi blyga att ta hjälp eller vill vi inte vara till besvär

Det är lite märkligt tycker jag det här med hur människor reagerar när jag erbjuder mig att hjälpa dom. I tio fall av tio så tackar dom jag men ändå nej. För när det kommer till kritan så bokar dom ingen tid eller helt enkelt inte dyker upp.

Hmm hur ska jag tolka det finns två sidor som jag ser det. Urk du är ingen jag någonsin vill ska hjälpa mig eller nä jag vill inte stå i skuld till dig. Jag tror inte så ofta att det är det första som är problemet utan det andra. I alla fall säger min magkänsla det och den brukar inte strejka så ofta.

Då återstår det andra som den vanliga känslan och varför dyker den upp hos personerna som blir erbjuden en hjälpande hand. Vet faktiskt inte har ingen bra förklaring och har försökt luska en del utan resultat.

År det kanske så att vi redan från barnsben lär oss att tacka nej, bra karl reder sig själv kanske förklarar en del. År det så besvärligt att få hjälp och gå där ifrån och känna sig fri och belåten, lite tragiskt kan jag tycka om det alltid måste finnas en motprestation till en prestation.

Jag hoppas och tror att de flesta medmänniskor runt om kring er vill hjälpa er utan ersättning så länge som dom säger det. I annat fall är hoppet ute för mänskligheten, men det är klart kommunikation är kanske det svåraste som finns.

Men lova mig nästa gång du blir erbjuden hjälp ta mot den och strunta i att du måste tänka ut något som gengäld, njut av livet i stället. Den som erbjudit dig hjälp får stå sitt kast om han inte satt prislapp på det innan du tackade ja. Det mest troliga är att han/hon inte har det.

Peace Love och Löparskor!

Finns det liv fins det hopp.... men smärta då är det stop

Finns det liv finns det hopp men finns det smärta så är det stop.

Så kan jag sammanfatta min erfarenhet av de patienter som går på behandling hos mig med kronisk smärta. Visst dessa patienter lever på hoppet varje dag att hitta ett sätt att slippa detta djuriskt onda som gnager deras kropp 24/7. För så mycket har jag förstått att det gör så ont att det inte går varken att se eller tänka förbi. En kvinna sa en gång att smärtan blir som ett fängelse där du försöker stå så stilla som möjligt och inte röra dig, för gör du det så gör det bara ännu mer ondare. Det gör till och med ont när jag sover

Dessa patienter kan jag knappt hjälpa och än mindre bota men dom hittar mig tack vare att de har svårt att få förståelse för sina problem i den traditionella vården.

Jag slutar aldrig att förvånas över den kraft och energi som dom uppbådar för att ta sig genom sin vardag. Visst den traditionella vården är organiserad för att hitta fel och lösningar så dessa patienter hamnar lite utanför. Det är precis som dom pratar ett helt annat språk. En förändring är på gång tack och lov och det forskas mycket  kring begreppet smärta men det går olidligt långsamt.

Under tiden får dessa patienter gå hos mig för att få den lilla smärtlindring dom kan ta mot genom koppens egna hormoner. Jag kommer härmed fortsätta att glädjas åt att min stukade fot inte är värre än vad den är. Trots att jag fortfarande har ont efter snart 8 veckor.

Peace Love och Löparskor!

ibland är bloggande som middagsmat

Ibland funderar jag och funderar, skriver en rad och raderar. Bläddrar lite i tidningen, kliar på hunden, tar en kaffe eller något annat smaskigt. Det vill liksom inte rinna till den där nerven och ivern att skriva då det bara flyter och tid och rum försvinner.

På samma sätt är det med familjen Scheutz existentiella fråga varje dag...... vad ska vi äta till middag. Det är ett lika hett samtalsämne som Orkanen Sandy just nu, dock klarar vi oss från 4 meter högre vattenstånd i vår trädgård. Vi har provat det mesta för att öka motivationen, mattidningar, veckoplanering, spontanköp, fråga barnen vad dom vill ha osv. Inget har egentligen inte givit någon större boost i middagsplaneringen.

Den sista utposten är 'matkasse' en sådan däringa modern variant du beställer i affären med recept ingredienser i. Nu bor vi ju lite på landet så våran variant får vi hämta i affären. Jag känner dock att jag redan från början är skeptisk att någon annan än familjen ska bestämma vad vi ska äta. Ser redan nu framför mig barnen gallskrik efter köttbullar och makaroner 8 dagar i veckan av sju möjliga.

Nä jag vill ha något mer drastiskt i mitt liv så som bli vegetarian men så är jag ju en rastlös skäl och vill prova allt. Får se om jag lyckas övertala hustrun denna vecka, över min döda kropp är argumentet just nu. Inte världens enklaste förhandlingsläge.

Peace Love och Löparskor!

Livet är fullt med all måsten att lära sig

Inte allt för sällan så reflekterar jag över min egen tonårstid, när jag konfronteras mina barns oförmåga att ta åt sig livets måsten. Vad är då dessa måsten att ta till sig som är så viktiga att få med sig innan barnen flyttar hemifrån?

När jag var barn / ungdom så slet jag med följande i kronologisk ordning

1. Sluta med napp
2. Lära sig simma och cykla
3. Knyta skorna själv
4. Plocka undan efter sig när jag ätit
6. Städa sitt rum (när jag lekt färdigt så städa undan innan jag börjar på något nytt)
7. Lära sig nationalsången
8. Duscha utan att någon påminner mig
9. Bära ner sina smutsiga kläder till tvättstugan (överkurs att själv tvätta men ger plus poäng)
10. Plocka ur diskmaskinen och städa för att få veckopeng
11. Steka pannkakor
12. Bordskick och etikettsregler
13. Lära sig föra i pardans

Inser att detta bara är ett axplock av viktiga saker som är så viktiga så dom kan kallas för existentiella. Det vill säga dom kommer för alltid vara viktiga och existerar för att vi ska kunna leva i ett samhälle.

Idag är jag själv fanbärare för att socialisera mina barn vilket innebär tjat tjat tjat tjat tjat. Det är något jag själv känner igen från min uppväxt. Viljan fanns där men inte minnet i nuet, hela kroppen liksom bubblade av allt annat än måste göra. Rastlöshet och sugrörs seende och en fantastisk förmåga att försöka uppfylla mina tjatande föräldrar präglade min barndom. Det ser jag inte alls hos mina barn vilket är skönt.

Jag inser nu idag hur lite av dessa existentiella värden som har bestått så det gäller välja sina strider. Lever på hoppet att barn inte gör det jag tjatar om utan det jag gör. Är dock helt övertygad om att mina barn inte kommer ha napp vid första kyssen.

Peace Love och Löparskor

Babbel radio vart jag än vänder mig

Vissa dagar fungerar det alldeles utmärkt att ha tjattret i bakgrunden. Det spelar ingen roll vilken kanal som väljs samma bakgrunds babbel. Smått hysteriska röster som försöker överrösta varandra, vem orkar lyssna aktivt på det. I bland undrar jag om det finns någon röd tråd, något dom vill förmedla förutom att spela musik mellan blurret.

Det gäller framförallt de kommersiella kanalerna som jag kan sätta stort likhetstecken framför. Vår licens finansierade programleverantör ligger inte långt efter. Visst det är skillnad på programmen Morgonpasset och P3 Dokumentär men framförallt morgonprogrammen i P3, Rix FM, Mix Megapol osv är otäckt lika.

Kanske är det som är hela grejen men nu är det dags för något nytt tycker jag. Börjar bli för gammal dags att välja P1 kanske. Eller så är det bara en sådan där dag du det är dags att dra ner gubbkepsen och  gnälla vidare.

Peace Love och Löparskor!

Valfrihet till förbannelse

Vet inte om det bara är jag eller om det finns fler där ute som börjar sno in sig i alla val som ska göras. Jag kan göra listan hur lång som helst vilka 'viktiga' val som måste göras för att vår framtid ska bli så gynnsam som möjligt. Med ordet gynnsam inrymmer begreppen billigare, service mot kunden, mer pengar i framtiden och säkert minst 10 fler fördelar.

Inflationen i valfrihet har pågått minst två decennier men har det verkligen blivit billigare för att vi tex har flera telefonbolag att välja mellan, fler apotek eller el-leverantörer? Handen på hjärtat finns det någon som kan peka på just detta blivit mer gynnsamt?

Okej jag köper att tex telefoni har blivit billigare per minut i prislistorna och till viss del helt gratis. Men går det 'bara' att ringa med ett telefonabonnemang. Kan inte säga att jag kollat så noggrant men jag är tveksam. Min faktiska kostnad för detta går upp för varje år sett. Sen får jag så mycket mer tjänster varje år så jag ska inte klaga, men jag utnyttjar dom inte.

Nu finns det säkert någon läsare som kan plocka fram statistik som säger motsatsen, vilket det allt som oftast gör, beroende vilket synsätt du anammar. Jag kan inte säga att jag inte bidragit till utvecklingen för även jag har utnyttjat min rösträtt och får egentligen stå mitt kast. Men jag blir så otroligt trött på att välja under parollen gör du det inte så får du ingen pension, detta är viktigt, vi är så mycket bättre än konkurrenterna, vill du inte framtids säkra din TV, bla bla bla.

Jag vet att våra val samtidigt bygger våra varumärken vilka vi är eller vill vara utåt. Måste bara ha är ett mantra i mitt liv som jag inte är så stolt över, men ack så svårt att ta sig ur.

Nu har jag i alla fall satt ner foten så fort telefonförsäljarna ringer, jag möter dom i gallerier, i den lokala mataffären, är svaret alltid det samma. Inte intresserad jag har bundet abonnemang, avtal  eller vad det nu gäller. Om det nu blir 100 kronor billigare på hit eller dit, så jag orkar inte med den ständiga jakten på smarta val.

Tänk om vi nu kunde lägga ner lika mycket resurser på vår miljö vi lever i och mina barn ska växa upp i och förvalta!?

Dags att gå till gymet efter det att jag 'bara' har valt el-leveratör, pensionsplacering, telefoni, bank, matvaruaffär, bensinbolag, datorleverantör, livsstil, Google eller Internet explorer, FB eller inte, Via eller Ajax, Svenskt kött eller Danskt, Audi eller Volvo, Tax eller Labrador, GI eller LCHF, Cross Fit eller inte, fotboller eller innebandy, tjej eller kille, svart eller vill.......

Gahhhh dags att släppa taget om det materiella och börja leva livet och söka andra världen här i livet!!

Peace Love och Löparskor!