Finns det liv fins det hopp.... men smärta då är det stop

Finns det liv finns det hopp men finns det smärta så är det stop.

Så kan jag sammanfatta min erfarenhet av de patienter som går på behandling hos mig med kronisk smärta. Visst dessa patienter lever på hoppet varje dag att hitta ett sätt att slippa detta djuriskt onda som gnager deras kropp 24/7. För så mycket har jag förstått att det gör så ont att det inte går varken att se eller tänka förbi. En kvinna sa en gång att smärtan blir som ett fängelse där du försöker stå så stilla som möjligt och inte röra dig, för gör du det så gör det bara ännu mer ondare. Det gör till och med ont när jag sover

Dessa patienter kan jag knappt hjälpa och än mindre bota men dom hittar mig tack vare att de har svårt att få förståelse för sina problem i den traditionella vården.

Jag slutar aldrig att förvånas över den kraft och energi som dom uppbådar för att ta sig genom sin vardag. Visst den traditionella vården är organiserad för att hitta fel och lösningar så dessa patienter hamnar lite utanför. Det är precis som dom pratar ett helt annat språk. En förändring är på gång tack och lov och det forskas mycket  kring begreppet smärta men det går olidligt långsamt.

Under tiden får dessa patienter gå hos mig för att få den lilla smärtlindring dom kan ta mot genom koppens egna hormoner. Jag kommer härmed fortsätta att glädjas åt att min stukade fot inte är värre än vad den är. Trots att jag fortfarande har ont efter snart 8 veckor.

Peace Love och Löparskor!