Kan inget annat än glädjas

Trots 9 veckors förkylning med diverse virus i kroppen, kan jag inte annat än glädjas åt mina framgångar när jag sammanfattar året. Jag har helt klart fått en bra start på mitt nya liv med min viktnedgång, träningsstart, Ingmarie till stöd och pepp i min träning och ny yrkeskarriär.

Helt klart står jag bättre rustad inför ett fullödigt träningsår 2011 än vad jag vågade hoppas på vid ingång av året 2010. Sen att det inte blev helt enligt plan är mer tjusningen med livet även om det till en början var en besvikelse.

Ser fram mot att möta er alla i ett sprudlande och ärorikt år 2011, ett stort tack till alla läsare och peppande kommentarer, utan er var detta år inte möjligt.

Gott Nytt År till er alla, Peace Love och Löparskor!

Radio södermanland

Oj vad tiden går fort när jag har roligt, julen flaxade iväg fortare än kvickt och vips var det vardag igen. Hustrun pussade mig godmorgon sömntuta och pilade iväg till jobbet och barnen och jag längtar redan tills hon kommer hem ikväll. Ledighet med hela familjen samlad blir lätt en vana.

Lyssnar just nu på mig själv i den intervju radio södermanland gjorde med mig för någon vecka sedan. Konstigt att höra sig själv låter jag så verkligen skumt. Programmet sänds igen i eftermiddag klockan 16:30 och i morgon 11:30 och 16:30 så bara lyssna på. Hittar ni inte dit så kommer jag lägga upp en länk dit så fort så det läggs ut det på deras hemsida.

Peace Love Löparskor!

Till intervjun --------> intervju med mig

Jul jul... strålande jul

Å äntligen är det snart julafton som jag och barnen har väntat och det bästa av allt jag är på bättringsvägen från förkylningen. Så banne mig julafton ska firas med paket under granen god julmat med släkten och Kalle Anka på TV.

Det kommer som vanligt firas på Landsvägsgatan 16 och jag vet i alla fall tre barn som kommer vakna tidigt på julaftons morgon. Traditionen bjuder att en julklapp öppnas på morgonen för att väntan inte ska bli toklång till den gemensamma klappöppningen efter Herr Ankas julshow.

Hmm det var många år sedan jag såg Karl Bertil Johnssons jul, måste se efter om den inte sänds på TV. Jag har tappat bort den de senaste åren bland allt julklapps papper, knäck, polkagrisar, choklad, dadlar och ischoklad. Hur det ska gå i år med godisförbud återstår att se brukar vara envis när jag bestämt mig.

Detta blir den sista bloggen innan jul så jag vill önska alla mina läsare en riktig God Jul. Väl mött eller mätt efter all julmat =)

Pece Love och Tomteluva!

Ps. bilden är från stora torget i Malmköping Sveriges vackraste gran alla kategorier som Malmköpingsborna gemensamt inhandlat Ds.

Inte bara ont att ha ont

När jag väl tog beslutet att omskola mig till en näring som ligger närmare de värden i livet jag tycker är viktiga. Bestämde jag mig för att vad som än händer måste jag försöka hitta det positiva i situationen. Genom åren har jag allt för lätt känt mig som ett offer för omständigheterna och särskilt då när saker och ting inte blivit enligt plan.

Vad gör jag då när jag efter snart 6 veckor fortfarande är förkyld och nu så pass att jag knappt kan prata, hemska tanke. Ett sätt att sysselsätta mig är att gå igenom allt jag tror mig missat på TV. Då är svtplay.se en guldgruva i stora mått och en grund för ny input, lärande och reflektion.

Efter en del sappande mellan vetenskapsprogram, kriminalserier och nyheter så landar jag i soffan med Herr Skavlan och diverse gäster. Kvällens program handlar om det Norska skidundret. Visste ni att majoriteten av Norges guldmedaljörer i VM och OS kommer från samma län i Norge. Jag hade ingen aning om det och det är lätt att hamna i diskussioner om genetik, hemliga träningsmetoder och doping för att hitta en enkel förklaring till detta.

För att inte göra detta inlägg sju sidor långt så kan jag sammanfatta den svensk som studerat och skrivit en bok om det Sverker Sörlin. Tänk dig att du lever och växer upp i en miljö där du tar skidorna till skolan, till jobbet, kompisarna, på första träffen med flickvännen och till tvättstugan i värsta fall. Är det då konstigt att en del av dessa människor blir duktiga skidåkare i jämförelse med till exempel storstadsbor?

Klart det inte är och det påminner mig om mina uppväxtår som alltid kantats av transport med egen energi som input. Jag växte upp 3 km från närmsta kompis och 5 km till bussen som tog mig de två milen till skolan och stadens magiska land. Det var aldrig någon diskussion om skjuts i bil ville jag någonting så fick ja ta mig dit. Antingen med cykel, till häst, till fots eller varför inte springa. Detta skedde året runt i ur och skur oavsett väder. Jag har svurit många gånger över grusprickiga blöta byxor, släpandes av cykel på oplogade vägar, njutit av under bart vår regn och vackra sommar kvällar.

Allt detta har bidragit till min förmåga att så lätt komma igång att träna och njuta av det. Även min syn på vad långt är, har slipats av detta, 5 km är inte långt att gå när man gör det 222 dagar om året eller mer. Fyra mil är ingen skillnad tar bara lite längre tid när man är van att cykla fram och tillbaka till jobbet.

Det slår mig då där med Skavlan i soffan att vad är det för arv jag lämnar till mina barn. Det skjutsas hit och dit, minsta motstånd så är pappa där och fixar och trixar. Ingen bra utveckling för barnens grundkondition i alla fall. Å andra sidan önskade jag att stigarna i skogen asfalterades när jag var 3 år så allt har sin tid. Helt klart borstar jag betydligt mer för mina barn än mina föräldrar gjorde avseende transporter.

Jag är helt övertygad om att det måste bli en förändring runt detta för barnens väl och ve. Frågan är om barnen tycker det är lika viktigt, vi får väl se?

Peace Love och Löparskor!

Sådan Far sådan Dotter.....

Halsont visade sin rätta sida under natten med kraxande, snarkningar och ett evigt snurrande i sängen. Det var ingen latmasksymptom såväl far som dotter ligger nedbäddade med feber och snuva. Skönt att inte vara ensam.......unga fröken Scheutz sköter sig själv annat är det med mina två illbattingar till söner som är på varandra hela tiden.

Då var i alla fall veckans träning avslutad fortare än kvickt =/ Hoppas ni får en trevlig helg det tänker jag i alla fall ha trots snuban.

Peace Love och Löparskor!

Blir inte riktigt klok.....

I morse när jag vaknade trodde jag att min hals varit aktiv med snarkning hela natten. Jag rådfrågade min kära hustru men hon hade inte märkt något. Hon sover i och för sig som en Mammut i permafrost (hårt), men med tanke på hur halsen kändes så borde hon ha tinat.

Hmm är livrädd för att det är viruset som gäcka mig i 5 veckor. Efter en konsultation av min vän och likaledes namne Dr Jesper så blev jag bara halv munter. De kan var små sega rackare så ta det lugnt konstaterade han myndigt via Facebook, feber hals ont ingen träning. Jag försökte att det är skillnad på halsont och halsont kanske bara lite irritation =/ desperat eller?

Kontentan är att jag inte kan träna i den omfattning som jag hoppats denna vecka, en försiktig runda i morgon för att se åt vilket håll det går.

Kan inte annat än att säga nu räcker det, Peace Love och Löparskor!

En gång är ingen gång men än bra start

Då var äntligen första riktiga

träningsrundan satt efter 5 veckors krasslighet. Med riktig menar jag den första som kändes stark och fyllde mig med energi, samt att jag kände mig pigg och glad efter. Detta har inte varit fallet med mina två tidigare försök, det envetna viruset har lagt sordin på upplevelsen.

Jag tog det säkra före det osäkra att ge mig ut i -10 grader och dra i mig massor med kall luft. Satte av mot nyckelgymet i Malmköping och värmde upp 10 minuter och sedan löpte 2o minuter på löpband i maklig fart. Efter 10 minuters avslutnings gång (på löpbandet) så var jag hemma lycklig och glad. Det tar inte ens 2 minuter att gå dit lyx som tusan =)

Har inte så mycket mer att tillägga utan känner mig nöjd.

Peace Love och Löparskor!

Det är ibland lite jobbigt att bli vuxen!

Den gångna veckan har träningen legat helt nere för att återhämta mig. Lite promenader med hundarna har genomförts för syretillförseln. Den illvilliga viruset vill inte riktigt släppa taget så även denna vecka lider jag av lite huvudvärk men det är en klar förbättring sedan tidigare så en veckas vila var välbehövligt.

Det har nu snart gått fem veckor utan någon kontinuerlig träning och blä-faktorn är stor och överhängande. Jag har i alla fall anmält mig till NY Marathon 2012 hos Spring Time Travel i helgen. Denna vecka kommer radio Södermanland till mig för att göra ett program om mitt nyårslöfte som startade för snart ett år sedan. Som ni ser så gör jag allt för att sätt lite press på att träna =)

Denna vecka planerar jag i alla fall att genomföra tre pass för att vecka kroppen till liv igen. Två stycken 30 minuters löppass och ett styrkepass. Tränare Ingmarie peppar och står i och är helt klart en faktor till att jag fortfarande längtar efter att löpträna trots kylan.

I helgen firade vi vår dotters födelsedag och jag fick en inblick i skillnaden mellan barns och vuxnas värld. Hon är nu 11 år och står på gränsen till att vara vuxen och pendlar mellan ett barns behov och en vuxen persons behov av integritet (barn behöver också integritet men just nu är ytterligheterna extra stora). Vad var då den stora katastrofen undrar säkert ni? Inget dramatiskt med tankeväckande för en småbarnsfar på 45 år.

Kärlek och omtanke är just nu i hennes liv något som hon tar för självklart och då är handlingar mycket viktiga och ett stort bevis på just omvårdnad och kärlek. Att inte läsa hennes önskelista noggrant och förstå att 1 till och med 5 är en rangordning och inte likhetstecken är vuxen dumt. Klart att hon blir besviken och ser det som ett misstroendevotum mot henne hon har ju allt annat. Pedagogen pappa försöker då lite lätt vuxet irriterad förklara det här med vikten av kärlek, värme mat på bordet. Inte riktigt läge pappa får jag till svar och det stämmer nog.

Tänk på att uppfylla lite önskningar mot er själva och mot andra i er omgivning till jul men glöm inte att slänga ett extra öga på önskelistorna för det kan ibland ha extra stor betydelse. Min största önskan förutom lyckliga barn, fred på jorden och allt annat är att komma igång och löpträna igen. Det är barnsligt nog nummer ett på min önskelista =)

Peace Love och Löparskor!

Vilken service sa du?

Jag har under några års tid inhandlat en hel del hemelektronik både till mig själv och diverse släktingar. Vi har haft en period av total utradering av gamla prylar som datorer, tv, radio, hemmabio, telefoner, dammsugare, kaffemaskiner, diskmaskiner, tvättmaskiner och torktumlare.

Kontakten med branschens säljare har varit mer än frekvent och oftast för att inte säga alltid så möts jag av en vägg. Servicen är under all kritik och inte som jag förväntar mig. Lite grann som att anlita en hantverkare som uppfyller alla våra nidbilder, för det finns dom som är otroligt skickliga och stolta över sitt yrke även där.

När jag har diskuterat detta med mina vänner så visar det säg att alla har en liknande uppfattning och att det oftast är en plåga att inhandla elektronik för många. Jag undrar därför vem har satt de kraven på branschen eller är det vi som inte säger ifrån tillräckligt. Om jag fick välja skulle jag lätt byta en timmes öppettid mot en förväntad service och hjälp när jag står där och ser villrådig ut.

Det finns dock undantag fick jag upptäcka till min stora glädje. I vår familj har vi bestämt oss för att köpa alla julklappar på nätet i år. Det tar mindre tid, blir inte så mycket åka med bilen och servicen från deras hemsida är densamma som från personalen i butiken. Sagt och gjort hustrun och jag har surfat runt jämfört priser och beställt.

En av dessa leverantörer av barnens julklappar visade sig inte få riktigt tydlig information från tillverkaren och kunde därför inte leverera som utlovat. Suck tänkte vi då blir det som vanligt panik vad ska vi hitta på nu. Men vad vi misstog oss på vår förutfattade mening Lotta Schöld på Macoteket ställde upp och svarade på mail med vändande post till och med på sin fritid. Inte helt nödvändigt att ta till sin ledighet men wow! Trots att vi inte riktigt vet om vi hinner får julklapparna till jul. Så känns deras bemötande som en sak som gör att vi inte hittar på något annat utan väntar.

Tänk om alla handlare i julklappstider kunde anamma detta då tror jag stressen faktiskt skulle bli lite mindre.

Peace Love och Löparskor!

Träningspass 2

Veckan har gått i lite moll då kroppen varit mycket trött efter 3 veckors intensiv förkylning. Det är ingen idé att ta det där med grabbförkylning och kvinnor som föder barn det kan ni redan.

Coach Ingmarie har peppat mig att ta det försiktigt i början och det behövs jag är tillbaka på noll. Dagens runda fortsatte därför med inriktning på att röra sig i cirka 30 min. Vilken tur jag hade Malmköping låg i ljuvlig vinterskrud och - 12 grader ute och sooooool.

Rundan gick utmed halvt om halvt skottade trottoarer men mina snökedjor till skorna fungerar helt fantastiskt vilket grepp.

Trött och glad pockade Erik 3 år på läsning av saga och den vanliga middagsluren vilket var så skönt. Jag har svårt att tänka mig en bättre träningsdag en lördag i december nådens år 2010 =)

Peace Love och Snödkejor!