Så där ja nu kom väggen

Jag har under året varit lite fundersam att motivationen hållt i sig under träningen. Mycket tror jag beror på att jag har kunnat hänga upp det på viktminskning och mindre kläder.

Sedan i juli har vikten nedgången varit obefintlig och snarare pendlat uppåt vissa veckor. Tre ynka kilon återstår och jag står stilla arghhh. Två tillbaka känner jag även att motivationen sviktar rejält. Har egentligen försökt förbereda mig mentalt under denna tid för att försöka hantera det på bästa sätt. Det är dock svårt som tusan trots att jag försöker skrämma mig med diverse gamla fotografier och att kläderna kommer bli för små.

Jag är helt övertygad om att jag måste hitta tillbaka till min motivations drivkraft för att lyckas inte bara med att ta mig ner de sista kilona till 80kg utan att kunna springa fort igen. Det kan tyckas futtigt att bråka om tre kilo men det är vid den vikten som jag blir "normalvikt" igen. Vad nu normalvikt är tycker ni men jag är helt övertygad om att jag ska inte ha 6 cm bukfett hängandes utanför byxliningen. Det ska inte heller vara supermager som jag är vid 75 kg utan 80 kg är lagom för mig trots alla mät index hit och dit.

Kan ni tänka er att motivationen tänds inte ens av att köpa nya löparprylar och då är det illa. Nu ska jag i alla fall masa mig ut på en liten runda som har tagit hela helgen att samla ihop sig för.

Ta hand om er därute i löparnas eget cyberspace, skogen, stigen, asfalten och de röda tartanbanorna =)

Peace Love och Löparskor!