Som jag har väntat och längtat efter denna dag i tre långa veckor med snuva och ont i kroppen om vart annat.
Vågen har pekat i fel riktning och godismonstret i mig har hjälpt till att spä på gram till kilon. Jag kände mig mer än på topp när jag plockade på mig underställ, vinterfodrade löpartights, min fleecejacka, toppluva, handskar, löparskor och ryggsäck med vidhängande pannlampa.
Vinterkvällen var gnistrande kall och stjärnklar med knarrande snö som en gammal rostig logdörr. Färden gick i makligt tempo eller gångtempo men det gör inget säger MarathonMia så jag log och lunkade vidare lycklig som tjuren Färdinand under sin korkek.
Äntligen är jag igång igen och jag kommer njuta varje sekund av det; Peace Love och Löparskor!




